Göteborgsposten – 11 september 1863, sida 2

gon tillfällig likhet mellan mr Darrell och den man, du sag på boulevarden. ILIvarje mörk, blek karl, som stått på en trottoarkant och sett butter ut, skulle ha erinrat dig om den gestalt, som är sammantlutad med minnena fran den dystra tiden i Paris. Förgåt den, kära Nelly, förgåt det mörka kapitlet i din första ungdomshistoria. Din fars hvila blir icke ljufvare derföre att din ungdom förbittras genom dessa plagsumma minnen. Det är icke din pligt att offra de skönaste aren i ditt lir åt en quixottisk hämndplan. — Quixottisk! ropade Ekanor förebrående, du skulle icke tala på det sättet, Richard, om din fader lidit hvad min fader led i följd af en falsk spelares skurkstreck. Det tjenar icke till nagot att tala med mig, Dick, tillade hon beslutsamt; om denna öfvertygelse, som jag ej kan bli avitt, är falsk, mäste dess sal-khet bevisas; om den är sann — ja da tycktes det som om Försynen fört denne man i min vig, och att det vore min pligt att straffa honom för hans nedrighet. — Kanske, men mr Darrell är icke den mannen. — IIlur vet du att han icke år det? — Emedan, enligt hvad du sjelf sagt, Launcelot var i Indien år 1853. Ja, det heter att han då var der. — Ilar du någon anledning att betvisla denna omständighet? — Ja, svarade Eleanor, när mr Darrell nyss återkommit till IIalewood, var Laura Mason mycket angelägen att få reda på hvad hon kallade hans äfventyr i Indien. Hon gjorde honom mänga fragor, och jag minns — du kan ej