Göteborgsposten – 11 september 1863, sida 1

— — ———— ————— — Ser jag blek ut? — Ja sa blek som ett spöke, som är trött vid att vandra omkring om nätterna. Kära Nelly, sade signoran mycket mildt, du var vil icke kär i den unge mannen, du besvarade väl icke haus böjelse? — Kär i honom, skrek kleanor rysande, nej, nej! Och du tyckes dock ledsen öfver att ha lemnat Hazlewood? — Jag är ledsen — jag — jag hade många skäl att önska stanna der. — Du hade fistat dig vid miss Mason? — Ja, jug hade fistat mig mycket vid henne, svarade Eleanor, gör mig icke flera frågor derom i qväll, kära signora. Jag är trött af min resa, af sinnesskukningen, af — allt — som inträffat i dag. Jag skall redogöra för detta fullständigare i morgon. Jag är mycket glad att få komma åter till er — mycket — mycket glad öfver att ännu en gang få so er, käraste vän, men jag hade ett mäktigt skäl att önska stanna qvar på IIazlewood — jag har stark anledning att vilja återvända dit, om jag kunde återvända, hvilket jag icke kan. Flickan teg tvärt, liksom försjunken i sina egna tankar och nästan glömsk af sin väns närvaro. — Nåväl, jag skall ej göra dig några vidare frågor, sade Eliza Picirillo lugnande. Gud vet att jag är glad att ha dig hos mig och att jag ej vill plåga dig med orsaken hvarför du kommit. Men jag måste gå och försöka att göra ditt lilla rum i ordning för dig, eller det är kanske bäst att du i natt sofver i mitt rum, efter det är så sent.