Göteborgsposten – 9 september 1863, sida 2

— QO5tccO:x—.p p———— — got penningar, medan jag varit hos er, och jag skall icke aterkomma meddellös till dem. — Ni är en ädel och högsinmd flicka. Det blir min omsorg att skaffa er ätminstone ett sa godt hem som ni haft här. Jag är icke nog sjelfvisk att glömma hur mycket jag begärt af er. — Och ni vill ju låta mig genast fara. Jag skulle helst vilja slippa att se Laura och taga afsked af henne. Vi ha fäst oss så mycket vid hvarandra. Jag har aldrig haft en syster — det vill säga aldrig en — och Laura har varit som en syster mot mig. Låt mig resa oförmärkt, utan att råka henne. Jag kan skrifva till henne från London och taga afsked af henne. — Ni kan göra som ni sjelf vill, svarade enkan. Jag skall fara med er till Windsor i tid för det bantåg, som afgår kl. 4, och då kommer ni till staden, innan det är mökt. Nu mäste jag gå och se hvad min son företar sig. Om han misstänker — — Han skall ej misstänka något, förrän jag är borta, sade Eleanor. Nu är klockan öfver ett, och jag måste packa in mina saker. Vill ni vara god och hindra Laura att komma in i mitt rum, ty om hon kommer, gissar hon — — Ja gerna — jag går att se — jag skall ställa om allt. Mrs Darrell skyndade ut och lemnade Eleanor att taga den plötsliga förändringen i sina förhållanden uti betraktande. Flickan släpade en af sina koffertar fram ur en vrå ur den enkelt möblerade sängkammaren och satte