Göteborgsposten – 9 september 1863, sida 2

sig ned på den i en halft missmodig ställning, tänkande på denna oväntade brytning i sitt lif. Ännu en gång tvangs hon utt skilja sig fran det förflutna och börja ett nytt lif. Skulle jag aldrig få någon ro? tänkte hon. Jag hade vant mig så vid detta ställe. Det skall bli roligt att åter få råka signoran och Richard, men Laura, mr Monckton — jag undrar om de skola sakna mig. Klockan tre på eftermiddagen var Eleanor färdig. Hennes koffertar voro fullpackade och öfverlemnade at Huzlewoods factotum, som skulle laga att de blefvo skickade med godstäget efter den unga flickans afresa. Previs kl. tre satte miss Vincent sig bredvid mrs Darrell i de låga korgvagnen. Omständigheter hade gjort det möjligt att flickans afresa ej observerades. Laura Mason hade dukat under för len kraftansträngning, som en timmas samvaro med sömmerskan krä!de, och hon hade kastat sig på förmakssoffan, efter att ha blött sin näsduk i nära ett qvarter eau de Cologne. Uttröttad af mödan och öfvermannad af sommarhettan hade den unga damen insomnat djupt för att vakna först två eller tre timmar senare. Launcelot Darrell hade gått ut straxt efter uppträdet ateliern, marscherande ut ur salen, utan att låta någon veta hvart han skulle gå eller när han skulle komma igen. Sålunda kom det sig att den lilla ponyvagnen for yst från Hazlewoods portar, och att Eleanor lemnade ett