Göteborgsposten – 8 september 1863, sida 1

shopp att befrämja en förening mellan Launcelot och Gil bert Moncktons myndling, underkastade mrs Darrell sig at låta sin son vara mycket tillsammans med sällskapsdamer såväl som med arftagerskan. — Han är säkert icke så enfaldig att han motsätte sig min plan för hans framtid, tänkte den omsorgsfulla , modren. Säkert, säkert går han in på att handla i sitt r eget intresse. Gilbert Monckton måste inse att det är , sannolikt att Launcelot och Laura komma att fästa sig vid hvarandra. Han skulle icke låta flickan bli qvar här, om i han icke ville foga sig efter detta och samtycka till defras äktenskap. Min son är visst fattig, men advokaten svet att han kommer sannolikt att ärfva en stor förmöI genhet. I Medan modren sålunda öfvertänkte sin sons utsigter latt göra lycka, tog denne lifvet mycket makligt. IIan tillbragte förmiddagen vid sin staflett, men utan att på något sätt anstränga sig, och han tillbragte eftermiddagarne med landtliga utflygter tillsammans med de begge slickorna. Laura Mason var mycket lycklig i denna nya och ståtliga bekantskaps sällskap. Hon tjusades och bedarades af mr Darrells väårdslösa konversation, som förekom den okunniga flickan mycket qvick, mycket djuhsinnig, I sarkastisk och vältalig. Hon beundrade honom och förälskade sig i honom och tröttade den stackars Eleanor med sina öppenhjertiga utgjutelser öfver föremålet för hennes ömhet. ö — Jag vet att det är mycket oblygt och orätt och fasligt att bli kär i någon, innan han blifvit kär i en,