Göteborgsposten – 5 september 1863, sida 2

kättegangsoch bolissaker. loliskammaren. F. d. handlanden L. Buchholz och sjokaptenen G. Godbersson, hvilka, utan aflagd medicinsk examen genom begagnande af ett instrument, kalladt Lebens wecker?, utöfvat läkareyrket, voro till i förgår i poliskammaren uppkallade för den emot dem, i anledning, häraf gjorda angifvelse för qvacksalveri. Hr Buchholz förklarade att fråga ej kunde vara om något qvacksalfverif, då ingen salfva af dem begagnats, utan endast det ifrågavarande instrumentet, hvilket vore af fullkomligt harmlös beskaffenhet. Instrumentet förevisades äfven och liknade, fastän i ofantligt minåre skala, det vid bakning af brödkakor begagnade verktyg, som man kallar stapp, men i stället för de grofva jernspetsarne på stappen är Lifsväckaren försedd med de allra finaste nålar, omkring 30 till antalet. Dessa kunna nu ställas så art de alltefter den angripna kroppsdelens tillstånd, drifvas mera eller mindre in i huden, dock aldrig så djupt att blodet uttränger. Det antal gånger instrumentet anbringas beror på åkommans beskaffenhet och kan i svårare fall uppgå ända till 300 gånger. I de fina öppningar i huden, som åstadkommas af spetsarne, ingnides en olja, hvaraf prof äfven företeddes, och hvilken endast kan erhållas hos oljans så väl som instrumentets uppfinnare hr Baunscheidt i Bonn, Hr Godberson, som i 30 års tid varit mycket sjuk och derunder tvenne gånger så svårt att han öfvergifvits af läkarne, hade slutligen af beständiga plågor blifvit så till kropp och själ förslappad att han ej ens igenkände sina närmaste. Han led så af rheumatism, att han på flera år ej varit i stånd att skrifva sitt namn, äfvensom han varit ansatt af håll genom hjertat hvartill slutligen tillkommit en mängd andra krämpor. Under sin långa sjukdomstid hade han fruktlöst användt så många läkare och så mycken medicin att han ändtligen beslutat uppgifva bådadera ooh med resignation afbida slutet på sina långa och många lid Härunder hade han en dag i Februa skeppsbron träffat hr Buchholz, som fästat uppmärksamhet vid hans aftärda utseende och beklagat hans tillstånd. Godberson hade då nämnt att han förgäfves anlitat så många läkare, att han nu vore öfvertygad det från dem någon lindring ej vore att hoppas, hvarpå hr Buchholz erbjöd sig att på honom försöka Lifsväckaren. Kraften af detta instrument hade hr Buchholz redan erfarit på sig sjelf, i det han genom detsamma blifvit befriad från en rheumatism, som varit så våldsam, att den hotat att fullkomligt beröfva honom synförmågan. Hr Godbersson hade emottagit anbudet, men man kom öfverens om att uppskjuta försöket till våren, hvilken vore gynnsammaste tiden för instrumentets användande, ehuru detta äfven vid andra årstider hade bevisat sin underbara kraft. Emellertid blef hr Godbersson i April af en tillstötande svår förkylning så hårdt angripen, att man ofördröjligen måste skrida till instrumentets användande, hvilket skedde d. 18 April. Verkan deraf var förvånande, enär omedelbart derefter alla plågor försvunno och så väl själens som kroppens krafter inom kort tid återställdes. — Detta var nu hr Godberssons egen erfarenhet, men han kunde, om så påfordrades, förebrinen intyg från ett par hundra personer, hvilka, efter att fåfängt hafva anlitat läkare, brunnar och bad, blifvit genom auvändandet af Lifsväckaren återförda till helsan. Användandet af instrumentet är ingalunda planlöst eller godtyckligt, emedan detta åtföljes af en tryckt beskrifning, innehållande föreskrifter för dess användande, huru djupt nålarne böra ställas samt antalet slag för de olika sjukdomssymptomerna, öfver hvilka äfven beskrifningar äro gifna. Läsningen af dessa föreskrifter och beskrifningar, hvilka hr Godberson, innan kuren användes, erhållit af hr Buchholz, hade bibringat honom en orubblig tillförsigt till metodens ofelbarhet och denna tillförsigt hade ej blifvit sviken, i det han ej blott återställts till helsan, utan äfven, hvarken hos honom eller någon af de personer, på hvilka instrumentet användts, något återfall försports. Åklagaren, polisfiskal Schoultz, yrkade så väl instrumentets som den vid dess användande begagnade oljans undersökning af vederbörande läkare, som äfven kommer att erhålla del af protokollet öfver poliskammarens förhör angående saken. Hr Buchholz aflemnade villigt sitt instrument till undersökning; och för inhemtande af resultatet af densamma anstår målet till den 17:de dennes. — Akaredrängen Emanuel Andersson föll den l:ste dennes, på eftermiddagen, på det orådet att vilja dränka sig i Vallgrafven, midt emot Trädgårdsföreningen. Han blef dock af tillkommande personer uppdragen och var i går nppkallad att göra reda för anledningen till denna sin förtviflade handling. Sjelsspillingen uppträdde med den mest lefnadslustiga fysiognomi och förklarade leendeatt det långtifrån varit hans afsigt att dränka sig, utan hade han blott nedgått på trappan för att rentvätta sina skor, och dervid tappat balansen, och detta kom sig deraf att han fått litet förmycket i hufvudet. Poliskammaren fann denna förklaring antaglig och frikände Emanuel Andersson från angilvelsen för lefnadströtthet, men som han tagit för mycket vatten utombords och för mycket sprit inombords dömdes han, för att återställa jemnvigten, till 4 dagars fängelse vid vatten och bröd i stället för de 5 rdr i böter för sylleriförseelsen dem han ej mäktade erlägga. Ej ens vid detta slut på saken visade han någon sur min, utan tackade och gick helt belåten sin vattenkur till mötes. — En annan lika märklig dränkningshistoria förekom i går. Arbetskarlen Carl Johan Rodin var nemligen till poliskammaren inkallad, angifven för att d. 3:dje dennes kl. !3 8 eftermiddagen i Wallgrafven invid Rosenlundsbron försökt dränka, ej sig sjelf, utan minderärige gossen Carl Johan Fredrik Nilsson. Gossen var jemte sin moder tillstädes och berättade att han, under det modren varit sysselsatt på en skölj flotte invid Rosenlundsbron, gått ned i en der bred vid liggande båt, der han helt beskedligt satt sig. Efter en stund hade Rodin kommit ned i båten och under yttrande, nu är du min gris, fattat honom i armarne och slängt honom i vattnet, der han tre gånger doppat honom utan att likväl släppa sitt tag. Derefter hade han lyftat honom upp i båten igen.