soch litgifvande inflytelse. Dessa mysteriös kroppar, hvilka, sedan Nasmyth upptäckte den iakttagits mycket väl af andra forskare, an ses vara ej mindre än 1,000 engelska mi hvardera i längd och 100 mil i bredd. Di ofantliga klyftorna i solens photesfer, hvilk: vi kalla fläckar, angifva gränsorna för dess: bladlika kroppar. Ibland bilda de ett slag rep eller brygga ötver klyftan och tyck hållas tillsammans genom attraktion för sam bandet mellan de krafter som verka i solen och jordmagnetismen på sidorna. Här förtje nar anföras det märkliga fenomen, som s d. 1 Sept. 1859 på olika ställen at olika ft skare. Ett plötsligt uppflammande af ljus vida öfverstigande det på solens yta, tycktes ega rum och draga likt en sky öfver solens fas. Detta uppmärksammades samtidigt med magnetiska oordningar af ovanlig intensitet och med norrsken af utomordentlig glans. I det ögonblick, då ljusutströmningen förmärktes visade sig en abrupt och starkt markerad afvikelse i de sjelfregistrerande instrumenterna i Kew. Det kan antagas att denna händelse hade något samband med de medel, genom hvilka solens värme förnyas. Det låter sig törmoda, att solen vid denna tid emottog en ovanligt stor tillökning af ny kraft; och den teori, som tillskrifver bibehåilandet af hennes styrka en kosmisk materia, som slungas in i henne med denna hastighet, som gravitationen skulle gifva åt det ämne, let der nalkades en verklig beröring med soens orbis, skulle lemna en förklaring öfver letta plötsliga fenomen af intensivt ljus, hvilen öfverensstämde med den kunskap vi nu örvärfvat, att hämmad rörelse framställes af avivalent värme. Teleskopiska iaktagelser, i örening med observationer af jordmagnetisnen, skola säkerligen utvidga och rätta våra isigter om värme, ljus och elektricitet. Emelertid veta vi tillräckligt, att verkningen af lessa krafter icke kan örverflyttas från solen ill jorden utan genom meddelelse från partiel till partikel af ett förmedlande ämne, och xperimenter ha tydligt visat att detta eller lessa ämnen äro af lika innehåll med de ordiska. Sålunda ha Bunsen och Kirchhoff sat, att jernet utgör ett betydande sådant örmedlingsämne, och nekas kan väl icke, att i dermed hunnit ett godt stycke, alldenstund lerigenom nästan blifvit bevisadt, att samma lementer förefinnas inom hela universum. in ny teori om materiens enhet är derigenom uppväxt — men hvart skola sedan filosoerna taga vägen, då de kalla iden enhet ch materien mångfald? 8 ): (Forts.)