Göteborgsposten – 3 september 1863, sida 2

Han nickade beständigt, då hans brordotter talade, men hans ansigte hade fått ett sansadt uttryck. — Jag är icke ond på honom, sade han, han kunde resa och komma tillbaka efter sitt fria behag. Jag gjorde hvad jag kunde för honom, men han kunde naturligtvis välja hvad profession han ville, och det kan han ännu, Jag väntar icke att han skall rätta sig efter mig. Mrs Darrell bleknade. Dessa ord tycktes innefatta att han icke brydde sig om hennes son. Hon hade nästan hellre sett att hennes onkel varit ond och förtörnad öfver den unge mannens återkomst. — Men Launeclot vill rätta sig efter er vilja i allt hvad han gör, bäste onkel, invände enkan. Han blir mycket ledsen om han förtörnat er. — Det var mycket snällt af honom, svarade gubben. Han har full rätt — full rätt att göra som han vill. Jag gjorde det bästa jag kunde — jag gjorde det bästa, men han har rätt att göra som honom bäst synes. De begge ogifta systrarne utbytte en triumferande blick. I denna öpyna strid om den gamle mannens ynnest tycktes hvarken Ellen Darrell eller hennes son ha framgång. Launcelot lutade sig öfver sin onkels stol. Gubben såg upp och betraktade allvarligt det vackra ansigtet, som var böjdt öfver honom. (Forts.)