kär af samma styrka i guvernementet Lublin och en 3:dje kår vid lithauiska gränsen. Det beter vidare, att den af nationalregeringen anordnade rekryteringen står i förbindelse med detta beslut. Allt talrikare skaror strömma från Galizien och Posen in i konungariket. Ryska agenter söka f. n. i de polska provinserna få undertecknade adresser med begäran om general Muraviews utnämning till ståthållare i Warschau. Petitionärerna skulle begära Vilnaguvernörens hjelp för ordningens återupprättande i deras land. Denna adresskomedi, redan förut spelad i Lithauen, tyckes för Polens del öfverskrida de yttersta gränserna af politisk oförskämdhet. Ryska tidningen -Courrier de Vilna säger med salvelse, att den ryske generalen vill hörsamma petitionärernas önskningar. Ja, komedien är ännu förträffligare, ty en an nan rysk tidning Moskwa-Nachrichten låter skrifva till sig srån Vilna, att mera än 2,000 bönder från konungariket Polen hafva för afsigt, att begifva fsig till general Muraview, för att anropa hans hjelp, såframt de nuvarande myndigheterna icke mera vilja eller kunna skydda dem emot revolutionärerna. Det ryska bladet utropar härtill med emfas: Skall icke denna vigtiga omständighet tysta de främmande skrikhalsarne, hvilka kalla sig menskliga och i mensklighetens namn protestera mot Muraviews välgörande och filantropiska embetsförvaltning. Dessa främmande skrikhalsar, som Ryssland framför allt skulle vilja nedtysta, äro den allmänna opinionens röst, med hvilken Frankrikes, Englands och Österrikes röster förenat sig; de äro den känsla af harm, som frammanas oah exalteras hos alla redliga menniskor af det utödningssystem, åt hvilket Muraview i Lithauen offrat den polska racen och namnet; dessa uÄskrikhalsar äro alla de män och qvinnor, som icke vilja. att Europa, hvars historia redan smutsats genom Polens brottsliga delning, i dag skall dertill lägga skammen af att ha öfvergifvit det. Saken är i sjelfva verket den, att ryska regeringen nu söker efter en förevänning, att kunna på konungariket tillämpa det skräckvälde, som hvilar öfver Lithauen. Hon vill draga nytta af den tid, hon så skickligt vet att begagna och hvilken den europeiska diplomatien visst icke skyndar sig att bestrida henne, för att dränka upproret i blod, för att genom landsförvisningar och transporter i massa utdöda Polen. General Muraview synes vara det verktyg, som är ämnadt att utföra ett dylikt arbete. Constantins återkallande var första steget i denna riktning, de ryska tidningarnes rop är det andra . . . Och dock låta de europeiska makterna sig väl bekomma!! För saken betecknande är den notis, som Posener Zeitung meddelar i ett bref från Vilna: ÅMuraviews hemliga agenter hafva lyckats skrämma några rädda eller giriga bönder från byn Zuple i distriktet Mariampol (guvernementet Augustowo) och förmått dem skicka till Vilna en deputation, för att bedja general Muraview komma till deras undsättning mot insurgenternas våldsamheter och excesser. Denna komedi skall ej bedraga någon. Anmärkningsvärdt är, att Muraview, utan fruktan för att brista i aktning mot storfurst Konstantin, icke tvekat att afsända trupper, för att skydda de förtryckta i byn Zuple. Det är förfärande och upprörande att vänta, det Europa skall kunna lugnt åse dessa beredelser som göras till samma gräsligheters utöfvande i Polen som i Lithauen. Kejsar Alexander har under sitt vistande i Nowgorod hållit uppeldande krigiska tal. I Turkiet skickas trupper oafbrutet från Konstantinopel och alla andra delar af riket både landoch sjövägen till distrikten norr om Balkan och till Donau Lägret i Schumla tillökas. Ett annat större läger, som ständigt erhåller förstärkningar, isynnerhet at kavalleri, är samladt vid Nisch. Äfven i Bosnien rustas ifrigt, och besättningen i fästningen Belgrad har uppbringats till tredubbla styrkan mot vanligt. I Amerika sträcker sig sydgeneralen Lees armelinie, 150,000 man stark, från Madison Courthouse till Fredericksburg. Man tror, att den skall gå offensivt tillväga och tränga sig in mellan Meades arme och Washington. — Charlestons bombardement, som började d. 14 och 15 aug., skulle fortsättas till d. 17:de. — Tvångsutskrifningen i New-York d. 19 och 20 aug. egde rum utan oordningar. Mexico d. 22 juli. De här utkommande franska tidningarne tillråda, att amerikanska sydstaterna bli erkända. — Härvarande främmande gesandter hafva afslagit en inbjudning från Juarez, att begifva sig till honom i Luis di Potosi. I Rom har Renans bok Jesu lefnad blifvit af censuren förbjuden.