Göteborgsposten – 1 september 1863, sida 2

sig mellan Iazlewood och Tolldale ådrog sig miss Masons anmärkningar. Lanncelot Darrell betraktade henne då och då halft beundrande halft road och stundom gjorde han sig besväret att prata med hennc, men blott för att återsjunka i en halft försmädlig halft missnöjd tystnad. Mr Monckton mottog sina gäster i ett långt lågt bibliotek, som vette åt den förvuxna trädgården; det var ett mörkt rum, beskuggadt af de slingrande parasitvexter, som hängde framsör de smala fönstren. Men husets herre hade en äafgjord förkärlek för detta rum. Der satt han de långa tysta aftnar, han var hemma. Förmaken på nedra botten begagnades blott vid de få tillfällen, då advokaten öppnade sitt hus för sina ansedda vänner, förnäma klienter, som med glädje omfattade tillfället att få jaga en vecka i den lummiga skogen kring the Priory. Hvarken Laura eller Eleanor intresserade sig just mycket för Raphaels tafla, som i de begge fiickornas tycke föreställde en spetsig och ingalunda intagande typ af qvinlig skönhet, men Launcelot Darrell och hans värd började ett artistiskt samtal, som räckte till dess man underrättades att frukosten var serverad af advokatens gråhårige taffeltäckare, som haft samma befattning hos Gilbert Moncktons far, och som påstods ha bättre reda på sin herres historia än dennes förtrognaste vänner.