Göteborgsposten – 1 september 1863, sida 2

hemlighet — en hemlighet, som står i samband med händelser, hvilka intraffat under hans vistande i Indien. Så hade mr Monckton sagt. Eleanor frågade sig hvad rätt han hade att påstå något sådant. Det hade varit besynnerligt, om en flicka vid Eleanors ålder och så obekant med allt slags sällskapslif, så afspärrad från den yttre verlden i sitt afskiljda och isolerade lif kunnat låta bli att intressera sig det ringaste för den vackre främling, hvars ankomst icke saknat en romantisk anstrykning. Hon intresserade sig för honom ännu mera med anledning af det, som Gilbert Monckton sagt henne. Launcelot Darrells lif hade sin hemlighet. Hvad det var besynnerligt! Hade alla menniskor en hemlighet, en del af dem sjelfva dold djupt i deras bröst liksom hennes egen dystra föresats, som vuxit upp ur smärtan öfver hennes fars förtidiga död — något begrafvet minne, som skulle kasta sin skugga öfver deras lif. Hon såg på den unge mannens ansigte. Det hade ett uttryck af halft trotsigt lättsinne, som nästan ständigt återfanns der, men det var icke en lycklig mans ansigte. Laura Mason var den enda, som talade mycket under färden till Tolldale. Den unga flickans tunga stod nästan aldrig stilla, men hennes täcka småprat irrade från ett til annat. De vilda blommorna vid häckarne, det på afstånc framskymtande landskapet, de lätta molnen som summo pi sommarhimlen, de eldröda vallmoerna i den gulnande säden de högljudda hönsen vid brädden af en damm, de raggig: hästarne, som sågo utöfver gårdsportarne på farmerna, — kort sagdt, hvarje lefvande eller liflöst föremål, som visade