Göteborgsposten – 1 september 1863, sida 1

en förfärlig penningeförlägenhet, så att han kunde begifva sig till Kontinenten med sitt enda barn. Ått detta rykte varit långt ifrån att sakna grund visade den omständigheten, att Gilbert Monckton straxt efter köpets afslutande reste från England, lemnande göromålen i tvenne unga kompanjoners hinder — i parentes sagdt, begge mycket äldre än han sjelf. Han qvarblef utrikes nära två år, under hvilken tid man trodde honom resa med mr Ravenshaw och dennes dotter. Efter denna tids förlopp återkom han mycket förändrad. Ja, alla Gilbert Moncktons vänner råstodo att han träffats af ett hårdt slag, som skulle återverka på hela hans lif, och det var blott helt naturligt att de gingo litet längre och förmodade att det varit en olycklig böjelse, som vållat förändringen, eller för att tala rent ut, att Margarettha Ravenshaw hade svikit honom. Vare härmed hurusomhelst, så bevarade advokaten sin hemlighet. Hos honom fanns ingen omanlig sentimentalitet. Hvilken än hans sorg var, så bar han den lugnt och slöt den inom sitt eget bröst, utan att begära sympati af någon menniska. Men från den stund, han återkom till Ingland, egnade han sig åt sitt yrke med ett allvar och en flit, som han aldrig förut visat. Detta var den stora förändring, som hans missräkning, hvilken denna in var, åstadkommit hos honom. Han blef hvarken en misantrop eller storpratare; han blef helt enkelt jurist med lif och själ. Den unge, glade, rättframme squiren, som undvikit sin fars kontor så omsorgsfullt, som