Göteborgsposten – 1 september 1863, sida 1

om hvarje pergamentsark och hvarje röd bandstump varit impregnerad af en pestsmittad stads förderfliga ångor, förvandlades till den tålige och arbetsamme advokaten, hvars gigantiska tankekraft och ofelbara beräkningsförmåga ni voro beslägtade med snille. Under tio år beboddes Tolldale Priory ej af dess nye egare, utan lomnades åt en gammal snusande hushällerskas och en döf trädgårdsmästares omsorg. Dessa höllo alla besökande på afständ genom en systematisk vana att ej höra den stora klockan vid jernportarne, ty huru högt man än ringde i den, gjorde den icke det ringaste intryck på husets begge ålderstigna vårdares öronhinnor. Men omsider kom den dag, då mr Mockton ledsnade vid sin bostad vid en smutsig gata i Bloomsbury och beslöt att bebo sin egendom i Berkshire. Han sände ett par timmermin till Tolldale Priory med bestämd befallning att göra de gamla möblerna i ordning, men icke befatta sig med något annat, icke ens med att hänga en gardin rå ett nytt sätt eller rubba en stol från dess plats. Kanhända ville han att de välbekanta rummen skulle se ut precis som de sågo ut, när han satt bredvid Margaret Ravenshaw cen glad och hoppfull yngling om tjugo år. Han bibehöll den gamla snusande hushållerskan och den döfve trädgärdsmästaren, men förde dessutom dit sin egen lilla stab at väl instrueradt tjenstfolk från London. De i staden uppfostrade tjenarne tyckte icke om den nya bostaden, och det förekom dem som om de gröna och lummiga träden skiljt dem från den yttre verlden, men de fingo så stora löner att de fogade sig i omständigheterna an