Göteborgsposten – 31 augusti 1863, sida 2

ansenliga skaror i skogarne längs preussiska-polska gränsen, i guvernementen Grodno. Minsk. Wilna och Kowno, der upproret i nordöstra Polen ännu alltjemt har sitt hufvudsäte, slutlis i Kurland, hvarest de sjöledes ifrån insmugna insurgenterna samla sig i skogarne. Att ryska regeringen är underrättad om insurrektionens ställningar och förhållanden, framgår redan deraf, att nyligen alla officerare vid armekavalleriet inkallats till sina regementen, af Östersjöflottans tillökning med de från kinesiska farvattnen skyndsamt hitkallade korvetterna Possadnick, Najadneck, Rasboinickc. och af de afsked, som sedan veckor tillbaka meddelas åt alla högt uppsatta embetsmän i de insurgerade landsdelarne samt deras ersättande med Muraviewska kreatur. Sålunda har nu, i stället för den humane och omtyckte vice guvernören i Wilna, Nabskow, utnämnts en sekreterare hos Muraview, Polosow; likaledes äro i guvernementet Witebsk generalerna Werewkin och Dlotowski utnämnda till guvernörer, naturligtvis med fullmakt att Li kejsarens namn utöfva det oinskränktaste välde. Adeln i Ryssland är besjälad af hat till polackarne. Deras uppoffringar äro ofantliga. I kretsen Juckno har den ryska adeln tillochmed förklarat, att den anser alla utgifter för förlustelser, resor i utlandet, anskaffande af främmande lyxartiklar och produkter e. såsom skymfande för den allmänna meningen, under det de polska adelsmännen ständigt äro lika verksamma för sin sak och uu betunga sina gods med ansenliga hypotekslån, för att lemna upproret alltjemt nya medel. Ett ytterligare bevis för upprorets sannolika fortvaro är, att ryssarne redan inrätta sig för vintren i sina nuvarande qvarter; de högre officerarne tala blott om sin fortfarande vistelse i Polen, äfven insurgenterna upprätta i skogarne baracker för vintern och förse sig rikligen med ammunition och fourage, som de nedgräfva på undandolda ställen. Jordbruket har för öfrigt inom hela Polen ej, såsom det på flera håll påstods i våras, lidit genom upproret; skörden började förl. vecka inbergas genom hela Polen och afkastningen är tillfredsställande. Öfverallt i Polen äro jernvägsoch telegrafförbindelserna skadade. För några dagar sedan tillkännagass af ryska myndigheterna, avt Warschau-Krakau-banan var återställd och att tvenne passageraretåg hädanefter skulle asgå pr dag. Tvenne nätter deretter förstördes 9 broar på nationalregeringens befallning, och tratiken är åter för längre tid afbruten. TimesFrankfurterkorrespondent berättar, att furst Ladislaus Czartoryski, polska nationalregeringens representant i främmande länder, hos kejsaren af Österrike begärt audiens, hvilken kejsaren dock icke velat bevilja. Det kan anses för en vigtig tilldragelse, att storfurst Konstantin lemnat Warschau. Han tros allmänt i det längsta sträfvat mot införandet af den Muraiewska stillningsmetoden i konungariket Polen, och man påstår ullochmed, att insurgenterna uppsnappat ett bref i denna anda från storfursten till kejsar Alexander. Storfursten återvänder ej på längre tid till Warschau, utan skall, enligt hvad det berättas, begitva sig för vintern till Madeira. Man vacklar i valet af hans efterfölJare; lotten tros dock skola falla på endera al de båda grymma Muraview, far eller son. I Varschau är ett rykte gängse, att ryske gesandten i Paris, baron Budberg under strängaste inkognito besökt den polska hufvudstaden. — Märkligt är, att parisertidningen Patric återgitver rycktet. Från kattowicz skrifves d. 22 d:s: (jenom 2:ne svenska officerare, hvilka befunnit sig hos insurgenterna och i går pr tvångspass kickats trån Krakan öfver Myslowitez till Stockholm, har spridt sig den underrättelsen, att polska nationalregeringen genom förolyckade expeditioner och konfiskationer etc. hittills lidit en förlust af c:a 28 millioner floriner. Den sista förolyckade expeditionen, hvilken sprängdes vid Wolica, skall ensam ha kostat i förlorade vapen och ekipering 20,000 floriner. Från furstekongressen i Frankfurt föreligga inga närmare bestämda underrättelser. På ett håll omtalas enighet, på ett annat en bestående schism mellan vissa af furstarne. Resolutionerna synas dock tala om slutlig enighet. Den officiösa Wiener-Botschafter meddelar en analys af den promemoria öfver reformförslagen, som kejsar Frans Josef lemnat konungen af Preussen. Europas förhållanden, heter det deri, bjuda furstarne, att i rätt tid försäkra sig om en hållbar ställning. Folket är berättigadt, att fordra en ombildning af Förbundet. Preussens vilja kan visserligen rättsligt och faktiskt förhindra reformen; men de regeringar, som anse ett stillastående omöjligt, äro nödsakade att införa förbundsreformen i sina stater genom ett så vidsträckt användande som möjligt at den fria rätten, att sluta allians med förbehåll af förbundsförhållandet. Gretve Rechberg, Österrikes utrikesminister, har, enligt ÖEuroper, tillställt samtliga tyska utrikesministrarne ett memorandum, hvari han angifver medlen att uppnå ett snabbt genomförande af det reformförslag, som Frans Joseph framlagt för furstekongressen. Deri framhålles, att vigtiga skäl uppfordra de tyska furstarne, att så hastigt som möjligt bli ense om hufvudpunkterna af programmet och att icke skiljas, förrän de lagt första grundvalen till ett verk, af hvars lyckliga utförande hela Tysklands väl mera än någonsin beror. Från Amerika skrifves, att nordgeneralen Meade besökt Washington. — Sydtrupperna