Göteborgsposten – 31 augusti 1863, sida 2

Från Utland: Alla tecken antyda, alt den polska frågan snart skall inträda i ett nytt skede, om ej på diplomatisk väg, åtminstone i hänsyn till sjellva frihetskampen. I diplom: itiskt afsecnde företer frågans behandling ett tuskverk, hvilket mer än tydligt angifver, att osäkerhet råder inom de europeiska makternas kabinetter och att man endast motvilligt lagt sig ombord med Ryssland, dertill drifven at de enstämmiga opinionsyttringarne från folken, hvilka lätt kunnat, om man ej genom att smeka folken och visa hörsamhet för deras vilja, leda till ett allmänt korståg mot kolossen i Öster och framkalla ett fullständigt curopeiskt krig, något hvarpå Frankrike för sina sinansers skull och sin ännu ödesdigra missions utförande Mexico ej var beredt, som England för sin handels skull samt sina penningetransaktioner med Ryssland ej ville — och hvilket slutligen Osterrike, troget sin iraditionela negativa politik ej önskade, ehuru det at ett dylikt krig kunnat draga vissa vinster gentemot antagonisterna Ryssland och Preussen. Ryssland hånar emellertid makterna på ett sätt, som kan väcka leda för dessa lrihetens stolta fanbärare, och de tugga på mustacherna (England blott på the whiskie ty Pam bär ej mustacher han) samt buga s med ett diplomatiskt leende. Nu först heter det, att makternbs noter blifvit i Petersburg öfverlemnade till furst Gortschakofl. Detta skulle ske som i torsdags åtta dagar sedan, efter det gesandterna haft dem i sin ego i öfver fjorton dagar (säger 14 dagar). Å makterna ej infordrat snabbare svar af Ryssland, fastän de mest förfärande skräckscener gt rum inför deras ögon i det land, hvars försvar de påstå sig vilja taga, lemnar betraktaren icke längre i tvifvel om, att makterna ännu i denna stund icke gjort sig klart för hvad situationen inom Europa i närmaste tiden skall blifva; — och den naturliga slutsatsen deraf är, att diplomatien skall ytterligare draga ut på tiden så att ett krig i år helt enkelt blir, om icke en omöjlighet, dock paradt med alla en vinterkampanjs fasor, för hvilka varken engelsmän eller fransmän (de senare väl minnandes Berezina) skola vilja utsätta sig. Polen kan derföre tillsvidare anses för at makterna ötvergilvet. Beror nu på om det skall förmå utstå kampen mot förtryckarne ännu i tillräcklig tid, att tolken sjeltva åter taga i tu med kaken och det på ett kraftigare sätt än förut, då kabinetterna begagnade de ädlaste sympatier att kasta skam öfver en bildad oeh friboren verld. Emellertid är det tydligt, att Ryssland inför denna sakernas ställning fortfarande skall visa sig likgiltigt mot alla Europas fordringar af rättvisa åt Polen och inställande af blodsarbetet derstädes. Pålitliga underrättelser från Petersburg och Moskwa gifva ätven vid handen, att man nu ej mera kan vänta sig några eftergifter från ryska regeringens sida, om denna någonsin varit hugad att göra sådana. Till Patrie skritves från Petersburg: