23 2 Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Förre finske studeranden Kivinitti-Stenselt, häktad härstädes den 19:ds dennes på misstanke om stöld af 1 dussin silfverskedar frän gästgifvaren i Ähsbro, Johnsson, var i går ånyo inställd till förhör i poliskammaren. Johnsson var äfven närvarande och uppgal an han scuat äfven sabhnar ev silfverbeslaget piphufvud af sjöskum samt en vågbalans med vigter. Skedarne voro förvarade i en chiffonier i det rum der Johnsson sjelf låg, men vågbalansen deremot i den derintill liggande kammare der Kivinitti tillbragte natten. Johnsson visste med säkerhet att vågbalansen aftonen förut funnits i detta rum och detta jemte Kivinittis uppförande på stället utgjorde förnämsta orsakerna till Johnssons misstankar mot honom. Då han nemligen omkring kl. 142 på natten ankom till gästgifvaregården hade han grälat med skjutsbonden samt då denne jemte skjutslegan äfven fordrade väntpenningar, uppgående till 50 öre, ej velat betala desa utan i stället slagit skjutsbonden. Af pigan på stället hade han derefter lånat 4 sk. som drickspenningar till kusken, men J. visste ej haruvida bonden fått dem, Följande morgon hade Johnsson gått ut kl. 7 och då han efter en halftimma återkom hade så väl Kivinitti som den andre resanden, hvilken bodde innanför det af Kivinitti upptagna rummet, lemnat gästgifvaregården, efter det han likväl först betalt sin räkning, dervid lemnande en 5-rdrsedel att vexlas. Kivinitti förnekade all kännedom om de stulna sakerna och hade ej fästat sig vid vigtbalansen äfven om någon sådan funnits i hans rum. Med den andre resanden, hvilken tagit vägen till Warberg, hade han ej vexlat ett ord och deras skjuts hade samtidigt körts fram, men han kunde ej säga huruvida han eller den andre resanden varit först ute på gården. Då sakerna i alla fall troligen redan vore förskingrade afstod Johnsson från vidare anspråk, men Kivinitti yrkade åtal mot honom för falsk angifvelse och olaga häktning. Men då skäl till misstanka förefinnes äfven om ej bevisning kan åvägabringas och Kivinitti redan en gång förut blifvit förbjuden att uppehålla sig härstädes beslöt poliskammaren att Kivinitti skall öfverlemnas till konungens befallningshafvande och emellertid i afvaktan på vidare beslut qvarhållas i cellfängelset. — Manspersonen Petter Mattson hade i tisdags på aftonen sammanträffat med svarfvaren Carl Jobansson Värn från Inland. De hade besökt åtskilliga ställen, men slutligen blef Värn på Alldins krog vid Smala vägen alldeles redlös, hvarföre vännen Mattson åtog sig att hjelpa honom på hemvägen. För att emellertid Värn ej skulle ligga så tungt på hans arm länsade Mattson hans fickor, dervid läggande sig till som det mest redbara en skinnpung innehållande 6 rdr. Derpå lemnade han dock trolöst den nu alldeles värnlöse vännen att värna sig sjelf. Denne, som förmodligen tyckte att kl. 8 på aftonen vore borgerlig tid att gå till hvila samt för tillfället ej var sparsmakad på sängplats, gick till kojs på planen utanför handl. Cullbergs hus vid Breda vägen. Då han påföljande morgon vaknade märkte emellertid Värn genast sin förlust och anmälde saken, hvarpå Mattson ertappades och var i går inställd för poliskammaren, der han asgaf ofvanstående bekännelse. Den vidare ransakningen öfverlemnades till stadens rädhusrätt och den trolöse ledsagaren infördes till cellen. — I söndags e. m. vid 9-tiden hade en hop främmande sjömän, efter på åtskilliga krogar intagen förplägning, tagit sig det orådet före att ofreda förbigående personer. Då de emellertid hunnit Lilla Ber get hade de antastat en person, som visade sig mindre långmodig ithy att han slog mössan af en bland fridstörarne, hvarefter ett allmänt gräl och oväsen kom till stånd. Sjömannen C. J. Dahlberg åsåg från sit fönster tumultet och i tro att han, som talade engelska, genom föreställningar skulle kunna stifta fred, begaf han sig ned på gatan. Nedkommen klappade han en af de vildaste, John Schmidt, lugnande på axeln, men sick sig ögonblickligen för sin välmening en munfisk af denne, hvarpå hela hopen vände sig mot Dahlberg, som ganska illa tilltygades. Härföre voro redan i måndags 4 sjömän, före nämnde Schmidt, James Hicks, Frederick King och John Penfold, till poliskammaren uppkallade, då de 3 förstnämndas delaktighet i den misshandling Dahl berg lidit tydligen ådagalades genom ej mindre än 5 hörda vittnen. Då man emellertid fann att Schmid egentligen var preussisk undersåte, uppsköts saker till i går, då konsul Boye, som tolk för Sehmidt va närvarande, liksom v. konsul Duff å de öfriges väg var. Då ingen af de anklagade hade något vidar