Göteborgsposten – 28 augusti 1863, sida 1

-j mannens död i ett nummer af Galignani, som en af edra mostrar med afsigt lagt framför honom. — Ah, sade mr Darrell bittert, Georg Vanes död blir en vinst för de der harpyorna. — Eller för er. — Det är möjligt. Jag har icke kommit hit för att vänta på en död mans skor. j Mrs Darrell hade lyssnat på detta samtal med ögonen raksamt fästade på Gilbert Moncktons ansigte. Hon blandade sig nu för första gången deri. — Det är icke mer än en, som har rätt att ärfva min onkels förmögenhet, sade hon, och det är min son. Hon såg på den unge mannen medan hon talade, och genom denna enda af modersstolthet lågande blick röjde hon huru högt hon älskade sin son. Den unge mannen stod vårdslöst lutad öfver pianot och bläddrade i Lauras uppslagna notbok, slående här och der på noterna med fingrarna. Mr Monckton tog sin hatt, tryckte sin myndlings hand och dröjde vid fönstret, der Eleanor satt. — Hvad ni varit tyst denna förmiddag, miss Vincent, sade han. Flickan rodnade i det hon såg upp på juristens allvarliga ansigte. Hon blygdes alltid öfver sitt falska namn, isynnerhet då mr Monckton tilltalade henne med detta. — När kommer ni och Laura och ser min nya tafla? i frågade han. — När mrs Darrell vill resa till er med oss, svarade Eleanor okonstladt. (Forts.)