Göteborgsposten – 25 augusti 1863, sida 2

sugo på taflorna på väggarne och pa de ofullbordade skiz verna, som sutto den ena öfver den andra på stafletten eller försökte de det lilla piano, hvarpå mr Darrell bru kade ackompagnera sig, då han sjöng. Hans mor lit all tid stämma detta piano, när stämmaren kom från Windso för att stämma Lauras moderna stora. De begge tlickor brukade tala mycket om enkans vackre son. De hade hör hans mor, tjenstefolket och de få anspråkslösa grannarne de hus, som lågo här och der i granskapet, talu om ho nom. De talade om hans ovissa utsigter, hans talange och hans vackra stolta ansigte, som Laura påstod var full komligt. Miss Vance hade nu varit ett år på Hazzlewood Hennes adertonde födelsedag var passerad, och hennes half barnsliga utseende hade utbildats till en ung qvinnas strå lande skönhet. Hennes guldskiftande hår hade blifvit mörk brunt, hennes grå ögon sågo mörkare ut i de svart ögonbrynens skugga. Signoran och Richard Thornton sad att hon förändrats mycket sedan hon flyttat från dem när hon besökte sina gamla vänner på några dagar om ju len. Hon köpte sidenklädningen till Eliza Picirillo oci sjöskumspipan till den stackars Dick, som ej behöfde nå got souvenir af sin adopterade syster då hennes bild en dast alltför ständigt förföljde honom, fördrifvande alla d bilder, som i annat fall kunnat finna en plats i dekorations målarens hjerta. Eleanor Vane kände ett stygn i sitt samvete, när hor tänkte på huru lätt hon burit skilsmässan från dessa trognvänner. Dermed vill jag ej ha sagt att hon älskade den mindre eller glömde hur goda de varit mot henne. Hoi