vi kunna tala med hvarandra när som helst. IIvad i måste vara fasligt hungrig efter er resa? Skall jag ringa efter vin och kakor eller skola vi vänta på t6? Vi dricka alltid te kl. sju och vi äta middag mycket tidigt, helt annorlunda än mr Monckton, som äter en förnäm middag om aftonen. Advokaten suckade. — Det blir stundom en ganska tråkig middag, miss Mason, sade han allvarligt; men ni erinrar mig om att jag näppeligen kommer i rättan tid för den, och min stackars hushållerska blir ur humör, när fisken förderfvas. Han såg på sitt ur. — Klockan är sex, ser jag. Adjö Laura, adjö miss Vincent. Jag hoppas ni kommer att trifvas på Hazlewood. — Jag är öfvertygad att jag skall trifvas tillsammans med miss Mason, svarade Eleanor. — Verkligen! utropade mr Monckton, höjande de raka svarta ögonbrynen, är hon då så förtjusande? Det var ledsamt, mumlade han i det han aflägsnade sig, efter att ha tryckt de begge flickornas händer. Tre minuter derefter hörde de phaötonen rulla bort. Laura Mason ryckte på axlarne med ett belatet utseende. — Hvad det var roligt att han for sin väg! — Men ni håller ju mycket af honom. Han är ju mycket god. (Forts.)