est han vid sitt inträde mottogs utaf biskopen af Limburg. På eftermiddagen kl. 4 gaf kejsaren galataffel i förbundspalatset. Då kejsar Frans Josef passerade Stuttgart, helsades han af stadens borgmästare med ett tal. I sitt svar derå yttrade H. M:t: att han var på väg, för att tillmötesgå det tyska folkets förhoppningar och påbörja ett verk, hvilket han hoppades skulle ha ett gynsamt resultat till töljd. Han kände sig dubbelt lycklig at att se sig understödd af den gamle konungens visa råd och af hans folks sympati. Något anmärkningsvärdt är det bedömande lord Palmerstons organ Morning Posthar om mötet: Om konferensen kommer till stånd:, säger bladet, skall man sannolikt förelägga den tsäril en territorial som en politisk fräga. Planen, att åter indraga de tyska surstarnes icketyska besittningar inom Förbundets värjo skall, antaga vi, åter komma på tapeten. Denna åtgärd föreslogs af Österrike år 1849; deri låg den betydelsefulla frågan, om Förbundet skall bestå af 40 eller 70 millioner själar. Till någon grad berör denna fråga principen för den europeiska jemnvigten. För att skapa en liknande förenad befolkning i vestra och södra Europa, skulle en konfederation mellan Frankrike, Spanien och Italien vara af nöden, och hvarje menniska vet, att hela Europa enstämmigt skulle protestera mot en sådan liga. Tillfölje af Frankfurterorganisationens utomordentliga svaghet skulle emellertid denna plan om 70 millioner icke röna häftigt motstånd. Men frågans afgörande skall ej vara beroende af det nuvarande tyska förbundet. Ett allmänt europeiskt fördrag, wienerfördraget, har föreskrifvit detta dess gränser, och det eger ingen rätt till att utvidga dessa. Mera vänligt betraktar Times mötet, ehuru bladet ej deraf väntar sig något resultat. Den polska frågan hvilar Fisserligen ännu till sin diplomatiska del, men deromot börjar åter ett rörligt lif att visa sig på krigsteatern i Polen, och man har slående bevis för ögonen, att insurgenterna åter röra sig i större massor. Nära fästningen Demblin hafva polackarne vunnit en ansenlig seger. Redan d. 4 aug. egde en skärmytsling rum vid byn Chruslina (mellan Uzzendow och Jozetow) emellan ryske öfversten Miednikows trupper (5 kompanier infanteri, 2 kanoner och 150 man kavalleri) och tvenne polska insurgentafdelningar under Krysinskis befäl. Striden försiggick på öppna fältet. Polackarne angrepo så häftigt, att ryssarne råkade i oordning och veko tillbaka. Återtåget förvandlade snart till flykt, hvarvid ryssarne förföljdes ända till Janow. Följande dag stod en mindre fäktning mellan Janow och Polichna; tredje dagen hade ryssarne åter samlat sina stridskrafter. Krasnystaws garnison, en annan atdelning från Lublin och en tredje under Emanow från Tomaszow hade neml. skyndat till. Men äfven polackarne hade emellertid erhållit förstärkningar, alldenstund insurrektionens ledare i områdena Lublin och Podlachien, Kruck, vid Janow sammandragit 6 insurgentafdelningar. D. 6:te börjades den stora kamp, som d. 8 d:s slutade med insurgenternas fullständiga seger. Ryssarne hade 3 kompanier infanteri, en sotina (100 man) kosacker, en sqvadron uhlaner och två kanoner. Insurgenterna räknade 600 ryttare och en afdelning skyttar. De båda kanonerna, 400 musköter och öfver 2 millioner polska gulden söllo i insurgenternas händer. Ryssarne hafva skickat en mängd trupper till guvernementet Lublin, der insurgenterna skola befinna sig i en styrka af mer än 10,000 man, hvilka samtlige äro väl ekiperade och försedda med gevär. Insurgentskarorna organisera sig på alla punkter af landet. telegraflinier och jernvägar störes trafiken gång på gång, och en och annan underrättelse förljudes om ryska soldater som ötvergått till polackarne. Allt bebådar, att polska nationalregeringen skall hålla sitt ord om, att det stora kriget skall med kraft bryta ut i nästa månad. Från Petersburg skrifves under d. 11 Aug.: Nordiska Biet säger: Man skall straffa Polen med frihet och öfverlemna det utan Rysslands skydd åt sitt öde; det skall derefter ej allenast icke kunna bestå, utan nödgas underkasta sig germanismens öfvervälde. — Mellan Helsingfors och Hronstadt girknlorar on fatfaivisjan undar ELAAA