nomvåt tillät att man tog yxan ifrån honom. För att gifva honom tillfälle att vidare kalmera sig blef han derpå insatt i arrest. Fran Utlandet. Bref från Polen. Krakau d. 9 augusti. Den diplomatiska inblandningen har endast haft till resultat, att uppmuntra och öka Muraviews barbari, hvilket nu decimerar hela den polska befolkningen. I Warschau höra arresteringar, härgningar, fysiljeringar och dränkningar i Weichseln alltmera till ordningen för dagen; ömsom utför man dem i hemlighet, för att icke uppenbara offrens namn, ömsom öppet. Vi hafva sagt, att tortyren införts i citadeilet, jemte bestraffningar hvilka skulle fördunkla spanska inqvisitionens autodaföer. Efter afrättningen af syra sångar förklarade mästerbödeln Ditwald, att han och hans hjelpare ej mera kunde fortsätta med yrket, af fruktan att ådraga sig medborgarnes hämnd. Han kastades genast i fängelse och hans medhjelpare öfvervakas af polisen. D. 26 juli emottog polisdirektören Lewchin kommissarierna hos sig och uppmanade dem att fördubbla sin stränghet, ty inom åtta dagar derefter skulle czaren afgöra om att antingen försona allt eller tillgripa de ytterligaste åtgärder för Polens undertryckande. Hvarje natt föras också fångar till hundratal under bevakning ur citadellet, för att skickas på lifstid till det inre af Asien och snart ersättas af andra, som komma in från provinserna. I de flesta palatinaten, såsom Kalisz, Lublin och Podlachien, finner man ej mera någon polsk godsegare. Om Vestern vill komma till vår hjelp, må det skynda sig; ty inom några veckor skall det sår, som träffat Polens hjerta, blifva oläkligt. Emellertid fortsättes striden öfverallt, och nationalregeringen fördubblar sin kraft och verksamhet. Nationalregeringens tvenne proklamationer till polska folket och Europa hafva illa återgilvits af de tyska tidningarne och i en anda som i många afseenden förändrar textens rätta mening. Czas har fått i uppdrag att beriktiga detta, för att förekomma den dåliga verkan det måste utöfva i Preussen och Österrike. Om nationalregeringen velat återeröfra oberoende åt de båda provinser, som lyda under dessa riken, skulle hon låtit upproret utbryta der liksom i Lithauen; deremot har hon trott sig böra inskränka striden till de af Ryssland eröfrade provinserna, emedan de andra kunna bli föremål för någon öfverenskommelse. I den andan har polska regeringen talat. I administrativt hänseende, såväl i afseende på skatternas utkräfvande som passen, är hon emellertid herre öfver situationen. Nationalregeringen hade nyligen ålagt storfurst Konstantin sjelf 10,000 siltverrubler i skatt. Storfursten, som ovilkorligen ville söka att upptäcka regeringens medlemmar, skickade dagen efter en adjutant med summan till det i nationalregeringens kraf-skrifvelse anvisade huset. Adjutanten tog en talrik eskort soldater med sig, omringade huset och gick in. Inkommen i det bestämda rummet varseblef han blott ett gammalt fruntimmer, som satt och sydde, hvarföre han ville aflägsna sig; men hon höll honom tillbaka och bad honom lemna summan. Officeren lydde, säker om att den gamla snart skulle vara i hans soldaters händer. Jag skall gå efter qvittot, sade hon och gick ut; derefter låste hon igen dörren. Adjutanten väntade en qvart, en halftimma; slutligen sparkade han i sin otålighet upp dörren och skyndade ut till soldaterna. Den gamla hade försvunnit och huset var öde. Han. vände med två tomma händer tillbaka till storfursten, som nu förvånad öfver hans frånvaro, visade honom nationalregeringens qvitto, hvilket han en stund förut erhållit. Denna händelse, så underlig den än kan synas, äri alla hänseenden sann. Från Krakau skrifves under d. 13 d:s, att en massa exemplar af en proklamation från ryska patrioter till polackarne, daterade Moskva, blifvit kringspridda i Kongress-Polen. Proklamationen råder polackarne, att afstå från en gagnlös kamp och förena sig med Ryssland, för att stadga de slaviska racernas storhet och hämnas på vestern, som blott bedrager Polen. Till slut lofvar proklamationen polackarne en oberoende national existens. — Denna proklamation vinner så mycket mera i betydenhet som det förut antydts, att kejsar Alexander sjelf skulle vara delaktig i ett dylikt steg. Tio af de i Odessa stationerade ångarne