Göteborgsposten – 18 augusti 1863, sida 2

jag kom mycket tidigt, för att om möjligt vara här före er. Eleanor teg och betraktade förstulet mrs Darrells vän och Juridiska biträde. Det är en klok och god rådgifvare, tänkte miss Vane. Ansigtet bar, utan att vara precist vackert, i alla sina drag prägeln af tre egenskaper, neml. godhet, klokhet och kraft. — Han är säkert mycket god, men jag skulle icke för något pris i verlden vilja förtörna honom, tänkte hon. Ty fastän han ser så god ut, är jag öfvertygad om att han måste vara förfärlig, när han vredgas. Hon såg nästan med bäfvan på de starkt markerade svarta ögonbrynen och tänkte hvilka dystra åskmoln, som mäste öfverskygga det stora ansigtet, när de rynkades öfver de allvarliga bruna ögonen — de tankfulla ögonen i hvilkas stilla djup en hemlig eld gömde sig, som Eleanor trodde. Flickans tankar vandrade sålunda; medan hon stod vid fremlingens sida i det soliga fönstret. Redan afbröts hennes nya lifs tomhet genom denna framstående gestalt, som stod på dess tröskel. Redan började hon intressera sig för nya bekanta. — Han är icke alls lik en jurist, tänkte hon. Jag trodde alltid att jurister voro gamla, ruskigt klädda män med blåa påsar. De karlar som brukade komma och söka pappa i Chelsea med papper om drottningen och Richard Roe voro fasligt otrefliga. Mr Monckton såg tankfullt ned på flickan bredvid sig. Hos denne man fanns en ader af tyst poesi och dunkla skymtar af artistisk känsla dolda under det kalla affärslika