Göteborgsposten – 17 augusti 1863, sida 1

— Jag önskar ditt biständ i denna sak. Du känner den karlen lika litet som jag, men du är mycket skarpsinnigare än jag. Du umgås med menniskor och ser folk — jag vet att det icke är många, men dock langt flera än jag er. Jag flyttar nu till ett lugnt ställe på landet, der jag icke har den ringaste utsigt att träffa den karlen du blir qvar i London — — Der jag kanske snuddar förbi honom på gatorna någon dag utan att veta att det är han. Mitt kära barn, du kan i Berkshire ha lika mycken utsigt att få reda på den karlen, som jag i bloomsbary. Tala icke mer om den karlen, Nelly. Jag kan icke säga hur mycket detta ämne plågar mig. — Jag slutar icke att tala om honom, sade den unga flickan bestämdt, förrän du gifvit mig ett lofte. — Hvilket löfte? — Att om du någonsin får veta något som kan leda till upptäckten af hvem och hvar denne man är, du skall tåligt och troget fullfölja spåret, utan att spara möda elier kostnad. Gör det för min skull, Richard, för min skull. Vill du lofva det? — Det vill jag, Nelly lilla, svarade mr Thornton. Jag lofvar det, och jag skall hålla mitt löfte, om jag någonsin får tillfälle dertill. Men jag maste säga dig uppriktigt att det sannolikt aldrig kommer i fråga. — Gud vålsigno dig för det löftet i alla fall, sade Eleanor med värma. Det har gjort mig mycket gladare. Hädanefter äro två menniskor i stället för en fiender till denne man. (Forts.)