Göteborgsposten – 14 augusti 1863, sida 2

i det hjentemodiga försöket att förjaga denna qvalfulla tanka; och nu anslog den ficka, för hvars skull han stridt mot sin egen sjelfviskhet, den ömtäligaste af alla strängar, i sin okunnighet sårande honom i hans hjerta. Men miss Vane visste icke det onda, hon råkat göra Denna sjuttonåriga flicka visste icke hvad koketteri var. I allt hvad som rörde denna qvinliga talang, var hon nu ef: ter sin sjutonde födelsedag lika oerfaren som på den ti den, då hon stjelpte Richards färglådor och förfärdigade groteska kopior af hans målningar. — Jag vet att du älskar mig, Dick, fortfor hon, lika mycket, som om jag vore din verkliga syster och icke en stackars olycklig tlicka som i sin bedröfvelse vändt sig till dig och signoran. Jag vet att du älskar mig, Dick och skulle göra nästan hvad-omhelst för mig, och jag ville tala med dig i enrum i qväll, emedan det, som jag vil säga, skulle oroa den kära signoran, om hon fick höra det — Hvad är det, Nelly lilla? — Du kommer ju ihåg historien om min fars död — Endast allför väl, Eleanor. — Och du minns ju det löfte jag aflade, då du be rättat mig den? Den unge mannen teg tvekande. — Ja, jag minns den, Nelly, sade han efter en paus men hade hoppats att du glömt det däraktiga löftet. T, du borde inse att det var lika dåraktigt som oqvinligt tillade den unge mannen allvarligt. Eleanors ögon ljungade trotsigt mot hennes vän, d