Göteborgsposten – 12 augusti 1863, sida 1

—— — —n — ——— tmed stor högtidlighet tillerkännas ynglinga vid flera andra länders läroverk, äro belönin gar för utmärkta, om ovanlig flit och intelli gens vittnande framsteg i kunskaper, mer framför allt för täflingsprot, som bära prägelr af andens sjeltständiga verksamhet och ska pande förmåga. Man invänder kanske at dessa ungdomsfester gifva näring åt tålingar och afunden m. fl. mindre vackra lidelser. men erfarenheten har visat att följderna ej äro så farliga. Låt vara att i dessa länder ärelystnaden tidigare än hos oss blir studiernas och tankeverksamhetens driffjeder. Än sen? Den ärelystnad, som går ut på att genom ett snabbt och grundligt framåtskridande i vetenskapliga studier eller genom produkter fulla at tankekraft och originalitet ådraga sig lärarnes, kamraternas och allmänhetens uppmärksamhet och erkännande, är i vår tanka snarare värd att kallas en förtjenst än ett fel. Men om länder sådana som England och Frankrike således ha åtskilligt att lära oss i pedagogiskt hänseende, så ha de ock å andra sidan derutinnan åtskilligt att lära al oss Detta gäller isynnerhet våra läroverks ekonomiska sida. I Sverige erhåller hvarje yngling, från torparens son till den stolte magnatens, den bästa skolundervisning landet kan erbjuda nästan kostnadslritt, då deremot i Frankrike skolafgisten är så hög, att endast de, som ega hvad man här skulle kalla betydliga inkomster, kunna sända sina barn i ett lycåe. I Englands privatskolor är afgisten äfven sådan att endast bemedlade föräldrar kunna förskaffa sina barn hvad man kallar god uppfostran. Det är sannt att der älven finnas skolor grundade på donationer, der agilten är läg eller ingen, men dessa skolors antal måste anses mycket litet, då man tager folkmängden och den elevnumerär, de kunna mottaga, i betraktande. Dessutom beror upptagande deri på ett märkvärdigt och föga rimligt tavoritsystem. Så fordras för att bli upptagen i Uhrists Hospital i London att man rekommenderas dit at en governor, d. v. s. en herre, som betalar en viss årlig summa till den berömda inrättningen Resultatet af allt detta är att i England liksom i Frankrike de fattiges barn i de allra flesta fall se sig uteslutna från möjligheten ati erhålla en upplostran, motsvarande den, som är tillgänglig för den svenske bondens och dagakarlens barn, såtramt de kunna erhålla husrum och föda — nägot, som hos oss underlättas dels genom de vid åtskilliga läroverk ganska betydliga stibendierna och dels genom de s. k. kostdagarna, dessa vackra prof på att den äkta svenska gästfriheten ej utslocknat. Den här påpekade omständighetens stora betydelse ej blott för den enskilte utan för hela landet, torde ej ha blifvit tillbörligt uppmärksammad och värderad. Det är statens bekostande af den uppväxande manliga unglomens uppfostran, utan allt afscende på sam hällsställning och relationer, som svenska nalonen i främsta rummet har att tacka för den itskraft, den ännu eger, för de framsteg, den zjort i sann och mångsidig kultur, samt för let relativt till folkmängden betydliga antal ut utmärkta embetsmän, berömda vetenskapsnän, snillrika författare och talangfulla konsträrer, som ökat sitt sosterlands ära genom sin gen. Otverallt der en högre bildnings elenenter, i följd at undervisningsanstalternas privata beskaffenhet eller andra omständigheer, meddelas endast de förmögnare samhallsdassernas barn, äro naturligtvis många rikt segåfvade andar dömda att aldrig utvecklas — att aldrig bli för det allmänna hvad de cunnat bli under mera gynnsamma förhällanen. Men isynnerhet för ett sådant land som vverige, der de bemedlade samiljernas antall.