Göteborgsposten – 12 augusti 1863, sida 1

— om gudomligheten, för hvilken kunskap ha! ej hade judalsmen att tacka och som tyckes allo vara en skapelse af hans egen stora själ utgjorde på visst sätt principen för hela hans styrka. Men för att förstå det, måste ma abstrahera från hvad som ställts emellan evan geliet och oss. Jesus har inga syner; Guc talar icke till honom, såsom till någon utom honom varande; Gud är i honom; han kännei sig ett med Gud och hemtar ur siv hjerta hvad det säger om hans Fader. Ilan letver i Guds sköte genom en ständig förbindelse han ser honom icke, men han förnunmer honom, utan att han behöfver aska och brinnande buske som Moses. Han tror sig stä i direkt förbindelse med Gud, han tror sig vara Guds son. Det högsta medvetande om Gud, som nägonsin funnits inom menskligheten, har varit Jesu. Gud, fattad omedelbart som fader, se der hela Jesu teologi. Isan försökte ej hos sina lärJungar någon bevisning, han fordrade ej al dem någon ansträngd uppmärksamhet. Han predikade ej sina ter, han predikade sig sjels. Detta är ej egoism, det är jagets identisiering med det föremål det omfattat. Jesus kom säkerligen icke genast till denna höga ötvertygelse om sig sjell. Men det är troligt, att han alltifrån sina första steg tänkte sig förhållandet till Gud som en sons till sin far. Jesu Gud är vår Fader. Det är mensklighetens Gud. Namnet Guds riket eller himmelriket var Jesu älsklingsuttryck, för att beteckna den revolution han ville åstadkomma i verlden. Guds rike är inom oss, sade han till dem, som begärde yttre tecken. Jesus, som grundlagt Guds sanna rike, de godas och odmjukas rike — se der Jesus i de första obemängda dagarne, då hans Faders röst genljöd i haus bröst med den renaste timbre. Under några månader, kanske ett är, bodde Gud verkligen på jorden. Den unge timmermannens röst antog plötsligt en vutsäglig ljuthet. Ett oändligt behag utstrommade från huns person, och de, som förut sett honom, känd ej n honom. Han hade ännu icke några lärjungar den grupp, som trängdes omkring honom, var hvarken en sekt eller en skola; men man märkte deri redan en gemensam anda, någonting genomträngande och ljuft. Paradiset skulle verkligen varit förtlyttadt till jorden, om den unge arens tankar icke i mycket öfverskridit denna medelmåttiga nivå af godhet, öfver hvilken man hittills ej kunnat höja menniskoslägtet. Bro kapet mellan menniskorna, Guds son och de moraliska konseqvenserna deraf utvecklades med finhet och känsla. Liksom alla rabbi på den tiden, inneslöt Jesus sin lära i koncisa aforismer af en uttrycksfull form, ibland gåtolik och bisarr.. Efter att hafva framhållit några af Jesu herrligaste tänkespråk från den tiden, torttar körf.: En ren kult, en religion utan prester och yttre ceremonier, hvilande helt och hållet på hjertats känslor, på Guds efterliknelse, på samvetets omedelbara gemenskap med den himmelske fadren — dessa voro följden af hans principer. Jesus ryggade aldrig tillbaka inför denna djerfva konseqvens, som al honom sjorde i Judaismens sköte en revolutionsledare. Hvarföre medlare emellan menniskan och hennes fader? Då Gud endast ser till hjertat, hvartill tjena då dessa purifikationer och ceremonier som endast afse kroppen? — — Aldrig har någon varit mindre prest än Jesus var det, aldrig har någon varit större fiende till le former, som qväfva religionen under förevännin is att skydda den. Derigenom äro vi alla hans lär ungar och eft Jare; derigenom har han lagt en ;vig hörnsten för den sanna religionen, och, om eligionen är det för menskligheten vigtigaste, har han lerigenom fortjent den gudomliga rang man honom örlånat. En alldeles ny ide. iacen om en kult srundad på hjertats renhet och på det menskliga wrödraskapet, gjorde med honom sitt inträde i verllen, en id så hög, att den kristna kyrkan i denna vunkt alldeles misstgit sig om hans afsigter, och att våra dagar blott några (7?) äro i stånd att hangifva ig deråt. Det är ett ovanligt språk detta från ett and, der katolicismen, tormernas och medlares religion ännu är statsreligion, alt säga. låste det icke af dessa hr Renans i den sanna p, 3 trotestantismens anda uttalade satser framgå, tt i hans tidernesland, i Frankrike, är ätvenlees en omfattande andlig revolution i annalkane. Vore ej den franska regeringen — katoli————-—-—-—!ZZ sn en