Göteborgsposten – 11 augusti 1863, sida 1

Article Image
jemnt sin inbördes kamp i England och Frankrike. I spetsen för det senare står numera söder om Kanalen kejsarinnan sjelf, som är pro tempore ett slags vice regent eller medregent. Medan kejsaren sjelf i Vichy rådgör med sina förtrogna, hållor Lugenie föreläsningar i fredens intresse för ministerkonseljen i S:t. Cloud, och de artiga statsmånnen lyssna pligtskyldigast till sin sköna presidents visdom. Och då och då får kejsaren en biljett ämnad att qväfva krigslusten och förmå honom till ett nytt blott och bart diplomatiskt fälttåg. Denna ifver för fredens bibehållande, som nu utmärker den inflytelserikaste medlem af Napoleons omgifning står icke i samklang med kejsarinnans förr så eklatant framträdande insör Polen och den der undertryckta kasmen — ett intresse, som föranledde påståendet att kejsarinnan och prins Napoleon voro de ifrigaste advokaterna för ett krig mot Ryssland till förmån för det polska folkets trihet. Men tiderna förändras och kejsarinnor likaså. Varium et mutabilo semper semina! Kanske har kejsarinnan ryggat tillbaka för den otrefnad, som ett krig, om än så lyckligt, vållar i sällskapslifvet; kanske ser hon hellre, att Polens kedjor smidas på nytt hårdare än någonsin. förr, än att armöens aftåg bildar melankoliska luckor i societåän och att indragningar göras i kejsarhofvets utgittsstat. Mähända har kejsarinnans biktfader reda på den innersta grunden för denna plötsliga fredlighet, som går Rysslands ärenden i det franska kejsarhofvets allraheligaste. kanske har ryska statskonsten förstått anslå en sträng, mäkvig att leda den höga damens handlingar i önskad riktning. Det är karakteristiskt för denna statskonst att utleta sin motståndares svagaste sida och vinna sitt mål genom skickligt riktade attacker mot densamma. Kejsar Napoleons svagaste sida är, enligt hvad ryk tet vill veta, eftergifvenhet för hans sköna, men nyckfulla, bigotta och dock passioneradt praktoch nöjelystna gemål. Sat sapienti. Den österrikiske kejsaren och Ien preussiske kungen ha ändtligen sammanträffat i Gastein och omfamnat hvarandra med all officiel hjertlighet till stor uppbyggelse för alla rättrogna söner och döttrar af das grosse Vaterland, som bevittnade det intressanta uppträdet. Få nu se om denna länge beramade fraternisering mellan de begge naturliga rivalerna kommer att utöfva synnerligt inflytande på händelsernas gång. Att kejsaren gitvit kungen en och annan vink om det vådliga i den väg, denne vandrar, är möjligt till och med sannolikt; men beklagligen lär Wilhelm I vara alltför uppfylld af tron på sina egna och v. Bismarcks statsmannavyers oselbarhet, för att man skulle kunna vänta några synnerliga frukter af detta möte. Det har emellertid fröjdat de beskedliga tyskarne att de begge monarkerna umgingos på förtrolig fot, åto och drucko tillsammans, samtalade och visade sig för de gapande och hoch — ropande skarorna i allsköns vänlighet. Nog finnas de, som äro sangviniska nog att deri se första steget till en allians, — en allians, som antingen närmar Österrike till Ryssland eller Preussen till vestmakterna. Jag tror emellertid, som sagdt är, att inga dylika sviter äro att förvänta af de höga herrarnas kärvänliga konversation. Preussen kommer nog att alltjemt segla i Rysslands kölvatten, och hvad Österrike angår, så hindrar både dess heder och dess intressen det ifrån att öfvergifva sina begge vestliga allierade, desto mera som det är bundet i detta atseende genom ganska färska förklaringar. I Mexiko spelas ett eget spel. General Forey har på samma gång han proklamerat sin höge herres menniskovänliga och oegennyttiga assigter att i Mexiko grunda en liberal och nationel författning, låtit förkunna att de mexikanare, som efter fjorton dagars förlopp ännu föra vapen mot sina franska betriare, skola berötvas all sin fasta och lösa egendom genom officielt kejserlig qvarstad. År denna hotelse att döma, skulle man tro att Soneral Forey gått i skola hos general Muraview. Dock nej! Napoleon III:s fältherre beröfvar dem, som ej vilja bli sria efter kejS gt franskt mönster, blott deras egendom, då deremot Alexander II:s utkorade prokonsul låter skarvis nedhugga de insurgenter, som tillfångatagits i öppen strid. Hvad för öfrigt beträttar Mexiko, så är det ännu icke helt och hållet i fransmännens våld — ja dessa ha ännu ganska betydligt att göra, innan de kunna spela herrar ötver hela landet. Den nationala armåen existerar ännu trots alla segerbulletiner, och flera detachementer deraf ha varit nog impertinenta att kringsvärma sjelfva hufvudstaden, der den transke prokonsuln residerar. Det kunde hända att Juarez, Ortega m. fl. ännu gifva fransmännen åtskilligt att skaffa. Då skall det visa sig af hur pass veritabel natur den omskrifna utomordentliga entusiasmen för kejsaren, kejsarinnan, och den transka invasionen varit. I Nordamerika är Norden alltjemt ofvano 04 2 0 .

11 augusti 1863, sida 1

Thumbnail