Göteborgsposten – 10 augusti 1863, sida 1

qvinna. IIon var nu snart 17 år och hade allaredan bott öfver halfannat år vid Pilasters Street. Richard och hans tant talade ofta med hvarandra om att något borde göras för hennes framtid; men dessa samtal förde ej till något resultat. Det går nog an att tala om att hon skall lemna oss, tant, sade dekorationsmålaren; men hvad skall det blifva af oss, om vi ej längre hafva henne qvar? När hon lemnar oss, kommer hon ju att taga med sig allt som uppmuntrat oss och förskönat vårt lif. Och hvad skall hon dessutom taga sig till? Skall hon söka sig en plats som guvernant? Men tänk bara på en dylik samhällsställning, att slita ut sig för andras barn och behandlas på ett hjertlöst och sårande sätt, värre än den sämste tjenare, fast det gudbevars skall heta, att en guvernant är ej något tjenstehjon. Eller skola vi låta henne bli skådespelerska? Nej, det duger ej heller, tant carissima, jag skulle ej någonsin tillåta, att en så vacker och lefnadsglad ung flicka skulle uppträda bakom rampen. Jag skulle långt hellre se, att hon beständigt blefve boende hos oss, än att hennes oskuld skulle blifva profanerad derigenom att hon komme i beröring med en hel hop saker ute i verlden. (Forts.)