Göteborgsposten – 7 augusti 1863, sida 2

stället vara glad att t hafva funnit en så billig lägenhet i en så liflig stadsdel. Eleanor Vane hade ännu aldrig bott i ett så simvelt hus, men de tarfliga omgifningarne tycktes dock ej göra något obehagligt intryck på henne. Signorans förhoppningar började efter hand uppfyllas. I början var den unga flickans sinne ännu endast uppfylldt af förtvitlan; hon kunde sitta hela dagen med den franska pudelhunden i sitt knä, under det hennes hufvud sjönk ned mot bröstet och hennes blick vittnade om en själlöshet, som endast kunde förklaras deraf, att hon ännu helt och hållet var uppfylld af sorg och ej ville emottaga den ringaste tröst. Hon for till Brixton straxt efter sin ankomst till England; men här fingo hennes förhoppningar ett härdt slag. Mis Bennet och hennes syster visade stort deltagande och medlidande, då de hörde hennes sorgliga historia, men de voro ej i ständ att göra något för henne, alldenstund de redan antagit en lärarinna att läsa med smäfliekorna. Eleanor utervände till Pilasters Street i en förtvitlad sinnesstämning; men signoran och Richard förklarade med en mun, att de skulle anse sig för de lyckligaste menniskor i verlden, om blott Eleanor ville finna sig i att fortfarande vistas hos dem. Hon var sålunda fortfarande hos sina vänner i Pilasters Ftrect. I början förföljdes hon af hela gatans nyfikna innevånares blickar, hvilka beundrade det bleka ansigtet och böljande guldgula håret och beklagade henne på grund af hennes djupa sorgdrägt; men snart blefvo de förtroliga med henne och helsade vänligt på henne när hon kom