Göteborgsposten – 6 augusti 1863, sida 2

kunde hon icke förmå sig att sluta sig till dem och trygga sig vid dem. Hon hade älskat dem fordom, medan hennes far lefde, men nu då han var död, tycktes hvarje länk som förenat henne med lifvet, kärleken och lyckan, ha afslitits, och hon sjelt vara ensam famlande i en för henne ny och dyster verlds tjocka mörker med endast ett ljus skinande långt borta vid slutet af en mörk och mödosam väg; och det var en hemsk och olycksbadande stjerna, som manade henne framåt till någon hatets och hämndens ännu obestämda handling. Endast Gud vet hvilka obestämda vedergållningsplaner hon uppgjorde i sin barnsliga obekantskap med verlden Kanske bildade hon sina idcer om lifvet efter de talrik: romaner, som hon läst och i hvilka bofven alltid drog de kortaste strået i det sista kapitlet, huru triumferande är hans nedrighet varit i 244 volymer. Georg Vanes sangviniska och romantiska drömmar om rikedom och anseende samt hämnd på dem, som glöm och öfvergifvit honom, hade icke varit utan iuflytande p: hans dotters för intryck emottagliga sinne, hvilket gub ben kunnat utbilda efter behag. Då han sjelf var impul sens slaf, inser man lätt, att han icke var den, som kund inplanta hos sin dotter dessa sunda äsigter, utan hvilkmenniskan likt ett fartyg utan roder flyter hit och dit s alla strömdrag på lifvets haf. Han lemnade Eleanors im pulsiva karakter frihet; han tyglade icke detta sangvinisk: temperament, som alltid gick till ytterlighet i allting. Li ka blindt som flickan älskade sin far, var hon böjd at hata dem, som han kallade sina fiender. Det förekon