Göteborgsposten – 4 augusti 1863, sida 3

och Polissaker. Poliskammaren. Sistl. lördags afton uppkom bätskepparen Ni Christiansson från Styrsö med sin t till Bläsan och bad om tillstånd utt för natten få förtöja sig längsides den der liggande skonerten Hdvina, kapt. Lorentz Pettersson, emedan han tidigt följande morgon skulle segla uppåt staden för att lasta. Tillätelsen erhöl och Christiansson, som på allt sätt sökte göra sig bekant med besättningen ombord på skonaren. med då ett par man i båt, från ett annat fartyg hemtade riga en nyligen mönstrad man af besättningen och var alven nere i skansen. Tidigt följande morgon hade Christiansson gifvit sig i väg och man saknade nu ett stycke lina om ett 140 fot, hvilket blifvit kapadt från ett af fallen. Dä man misstänkte Christiansson föritil greppet begaf man sig upp åt staden för att söka honom. Jakten låg då vid Stenbron och då Christiunsson, som för tillfället befans sig ombord å en bredvidliggande båt, såg folket från skonaren, begaf han sig på flykten. I jaktens akterplikt påträffades emellertid icka blott den bortkomna linan utan äfven 3 st. block, äpyts, 1 säck, 1 iholt samt en porslinsmugg, hvilka saker igenkändes som skonarens tillhörigheter, ehuru man hittills ej saknat dem. Christiansson sasttogs samma dag och var i går inställd för poliskammaren, der han sade sig hafva köpt linan af en af skonarens folk, jungmannen Johansson, som äfven bjudit honom kaffe i porslinsmuggen, hvilken dervid blifvit qvarglömd ombord på jakten, men för åtkomsten af blocken och de öfriga sakerna kunde han ej redogöra. De som vittnen hörda karlarne af skonarens desättning berättade att Christiansson, som nämndt, begärt att få förtöja sig långsides, medföljt i båten samt vid återkomsten varit nere i skansen. Ännu senare på natten hade matrosen Hellström hört buller på däck och dervid tillsagt jungmannen Johansson att efterse orsaken härtill, då Johansson äfven begifvit sig upp på däck och funnit att Christiansson stuckit sina beläggningar genom skonarens spygatt, hvilket han då förbjudit. Johanssons kojkamrat, matrosen Svensson, intygade att han under de få minuter härtill ersordrats hört hvarje ord denne yttrat och att ej nägon underhandling emellan Johansson och grannen varit på tal. Sedermera hade ej Johansson under natten varit på däck. Hellström hade stigit upp kl. 5 på morgonen och genast då han kom på däck varseblifvit att fallet var kapadt. Han yttrade straxt sin misstanke mot Christiansson och tillsade att man borde söka få reda på denne i staden. Ynglingen Niklas Andersson från Styrsö, hvilken Christiansson dagen förut, som sin medhjelpare tagit från sitt hem om bord på jakten, berättade att Christiansson om aftonen yttrat, det han ämnade ombord å skonaren söka åtkomma några linorz och annat smått. Wid midnatten hade Christiansson åter begifvit sig ombord å skonaren och befallt Andersson att passa på och taga emot; en stund derefter hade Christiansson langat ned, först muggen, sedan de öfriga sakerna och sist linan, hvilken Andersson äfven hörde kapas, samt befallt honom att stufva ned sakerna i akterplikten. Då Christiansson just hunnit nedkomma på jakten hade jungmannen Johansson kommit efter, då Christiansson räckt denne ett papper, men huruvida detta var en sedel kunde ej vittnet upptäcka, emedan han befunnit sig i andra ändan af båten, hvarefter Johansson begilvit sig tillbaka. Då de följande morgon befunno sig på väg till staden hade Christiansson befallt Andersson att sänka blocken i elfven hvilket, denne likväl vägrat. Sakens vidare behandling öfverlemnades till vederbörlig domstol och Christiansson införpassades till cellfängelset. Rättegång — Å 3 7 —H——— —— —— -6