Göteborgsposten – 1 augusti 1863, sida 1

Borås, för att der deltaga i jernvägssestlig-re eterna, och dagen derester å Tullgarn, förl ge tt möta prins Amadeus, konung Victor Ema-st uels näst äldste son, en 18-årig kapten i ita-di onska armän. Ått II. M:t har en ovanlig) a igör, är utom allt tvifvel; men så vet han ck att taga densamma i anspråk. Från landtruksmöter i Helsingborg berättas, att II. M:t ldrig, ätven om de för honom arrangerade ester drogo betydligt långt ut på natten, unade sig hvila längre än till kl. 5 på morgoren, då han, vanligen alldeles ensam, sågs vara jute, för att i fred och ro njuta af natuensskönhet i under en herrlig: morgonstund, mer ock för att ötverraska sina mera sömnchöfvande vänner och gifva dem skämtsamna förebråelser för det de sofva bort sitt lif. Öppnandet af Borås-Ierrljunga bibanan är för Göteborg af ej ringa vigt Man torde nemligen erinra sig, att de första planernass som tramkastades för att få Borås och dess kringliggande industriela trakt genom en jernväg förenad med en hamn vid hafvet, gingo ut på att låta jernvägen utmynna vid Warberg, hvarigenom hela den ansenliga importen af rämaterialier, maskiner etc. gått Göteborg förbi. Såväl för Göteborg som Borås torde ock den nu genomförda planen vara den bästa. Då krönikeskrifvaren för 2 år sedan vid ett at landshösdingen grefve E. Sparre utlyst sammanträde i ämnet å Borgerskapets Åldstes rum härstädes hörde hr grefvens uttalade tillförsigt om lättheten att utföra förslaget om anläggandet af en bibana från Borås till Vestra stambanan, trodde han detta endast vara utkastade krokar, på hvilka 66 teborgskapitalerna skulle nappa. Men grefve Sparre har, tack vare i främsta rummet arbetschefen, majoren Adelsköld, visat att hans förhoppningar ej voro så svindlande, utan att han redan då gjort sig ganska förtrolig med frågan. Hvad man än kan hafva att säga om gretve Sparres offentliga uppträdande, synnerligast i egenskap af sjelsskrifven lagstiftare, kan man dock ej förneka, att han med ovanligt intresse omsattar det honom anförtrodda län och icke skyr några hinder för att söka genomdrifva, hvad han anser vara till dess bätnad. At denna anledning torde man äfven kunna vänta att den ytterligare bibana från Herrljunga till Wenersborg och vidare till Uddevalla ätven inom kort skall komma till stånd. Så direkta intressen finnas visserligen ej för denna, som för Boråsbanan, men, som sagdt, grefve Sparre skall nog veta att genomdrifva förslaget, äfven utan att, såsom han sslädjefsallt hotande lär yttrat, nedlägga hela ssin förmögenhet deri. Skandalen med resande, som i saknad af logis så ströfva om nätterna kring gatorna, fortgår ännu. Således anlände sistl. söndags afton 2:ne personer, hrr:na A. från Stockholm, med snälltåg hit till staden för att påföljande morgon afresa till Strömstad med ångfartyget af samma namn. De begåfvo sig från bangården direkte till ångs. Strömstad, i förmodan att få l.gga der ombord; men man mottog endast deras bagage, icke deras personer. Vägledde af bäraren, som nedfört deras saker, gingo de derföre att söka plats på något hotell; men förgäfves, — utsåldt öfverallt. De visste derföre intet annat råd än att ånyo försöka sin lycka ombord å ångf. Strömstad; de ypplyste der att det icke varit dem möjligt få logis i staden och bådo endast få sitta och hvila sig på en soffa i salongen, mot förbindelse att lemna platsen kl. 124 påföljande morgon; men förgäfves: det var uttryckligen förbjudet att hysa passagerare ombord. Bi raren förbarmade sig då öfver de strandsatta et Tesenärerna och lofvade förhöra sig om plats i något privathus. Sedan de vandrat omkring och efterhört på åtskilliga ställen, var lyckar dem slutligen så gunstig, att de på en bak gata i ett tarfligt hus fingo ett tarfligt run hos en tarflig familj. Att de för att komm: till sin kammare, måste passera genom el annan, der husfadren och husmodren jemt alla husets barn hade sitt gemensamma sof gemak, är mindre att säga om; men mycke kunde deremot sägas om och emot de bädda som erhöllos och hvilka utgjordes af en öfve tvenne trästolar utlagd sängbotten, på hvilke placerades en dyna och ett lakan som tyck tes vara ämnadt att just påföljande dage komma i lak. Nöden har ingen lag och vår resenärer fingo fördenskull hålla till godo oc se så glada ut som omständigheterna med gåfvo. Något bättre än dessa herrar gick de dock ett par finska damer (amiralskan vy. net med dotter) hvilka äfven gingo husvilla ) 3gatan för några aftnar sedan. Dessa väne afsig till en förbigående herre, och det föll s ut. lyckligtvis så att denna händelsevis hade s eh bekant ett hus på Drottninggatan, der de e Ira höllo ett par hyggliga rum. elMen det må väl frågas, huru länge ska 9 AA örkeillanda (8 farteå och huru läns