Göteborgsposten – 31 juli 1863, sida 2

upp en engelsk doktor. Han fann en sådan, en äldre mar med mildt och allvarligt visende, som förklarade att miss Vane led af feber, framkallad genom en utomordentligt själsspänning; hon var af ett i hög grad nervöst temperament och hon behöfde föga yttre bistånd, men i stillet lugn och ro. Hennes konstitution var utmärkt god och skulle kunns uthärda en vida svårare attack än denna. Richard Thornton förde doktorn in i nästa rum, def lilla förmak, som bar spår af mr Vanes sysselsättningar och han talade med honom helt lågt några minuter. Lä karen skakade allvarsamt på hufvudet. — Det är mycket sorgligt, sade han, det är bäst at! säga henne sanningen, om möjligt så fort hon återvinner sansen. Ängslan och ovisshet har öfveransträngt hjernan och man bör framför allt laga att detta sinnestillständ e. kommer att fortfara. Hennes konstitution skall repa sig efter en stöt, men man kan frukta allt för en så nervö natur med så liflig inbillningskraft, om själsspänningen för: länges. Hon är väl slägt med er? — Nej, stackars barn! det är icke så vil. — Men hon har väl några anhöriga. — Ja hon har syskon — eller åtminstone half syskon. — De böra genast bli underrättade om förhållandet ; sade doktorn, i det hon tog sin hatt. — Jag har skrifvit till hennes systrar och jag ha också skrifvit till ett annat fruntimmer, en vän, som jag tror skall bli nyttigare för henne i denna kris.