Göteborgsposten – 31 juli 1863, sida 2

Men hon hade andra drömmar af en helt annan beskaffenhet, drömmar, uti hvilka hennes far ätervändt till henne rik och lycklig, och både han och hon skrattade hjertligt åt all den daraktiga smärta hon örverlemnat sig åt. Änuu andra drömmar hade hon, och de förekommo henne så verkliga att hon inbillade sig att hon var vaken; hon tyckte i dem att hon hörde de efterlängtade stegen på trappan, dörrens öppnande och hennes faders röst kallunde henne från nästa rum. Dessa drömmar voro de värsta af alla. Det var förfärligt att vakna efter sådana sömnens gickerier och finna att hon blifvit gäckad. Det var rysligt att vakna till ett fullt medvetande af att hon var ensam, medan den röst hon hört i sin dröm ännu tycktes klinga för hennes öron. Den korta sommarnattens mörka timmar förekommo henne i hennes olyckliga förvirrade, halft vakna, halft sofvande tillstånd såsom omätligt långa — vida längre än de förekommit då hon satt uppe och vakade i väntan på sin fars återkomst. IIvarje ny dröm var en själskwmp full af fasa och förvirring. omsider bröt den gråa dagern in genom de halft tillslutna luckorna, de dunkla konturerna af möblerna började visa sig först mörka, obestämda och spöklika, men sedan skarpa och tydliga i det kalla morgonljuset. Hon kunde icke ligga längre; hon steg upp och gick till fönstret öppnade det och sjönk ned på sina knän med hufvudet lutadt mot fönsterkarmen. — Här vill jag afvakta honom, tänkte hon. Jag skal