Göteborgsposten – 31 juli 1863, sida 2

Doktorn gick, lofvande att sända en saltlösning mot febern och att återkomma morgonen derpä. Richard Thornton gick in i den lilla sängkammaren, hvarest slagtarens hustru satt vid den med gardiner betäckta alkoven och genomgick några räkningar i en bok med läderpermar. Hon var en ung, godlynt qvinna med angenämt väsende och hade mycket beredvilligt intagit platsen vid den sjukas säng, fastän hon alltid behöfdes nere i boden. — Ts, hviskade hon med fingret fördt mot läppen, hon sofver, stackars liten. Richard satte sig helt stilla vid det öppna fönstret. Han tog fram Michel Levys upplaga af Raoul ett stycke af en blyertspenna och afvigsidan af ett gammalt bref och började öfversättningen. Han hado icke råd att spilla bort tiden, oaktadt hans adopterade syster låg sjuk i skuggan af yllegardinerna, som dolde alkoven på andra sidan af det lilla rummet. Han satt länge tåligt öfversättande giftdramen på engelska med förunderlig lätthet och snabbhet och tåligt försakande något som betydde mycket för honom, neml. den lerpipa, han brukade röka dagen igenom. Eleanor vaknade omsider och började tala bit och dit utan allt sammanhang om sin far och de penningar, som mrs Bannister sändt och deras afsked från hvarandra på boulevarden. (Forts.)