Göteborgsposten – 31 juli 1863, sida 1

vid denna integritet, hvilket Danmarks läge gör det till en nödvändighet att bevara. Vi vilja här framhålla några punkter af detta anförande, hvilka skola på ett slående sätt visa, huru den engelske statsmannen bedömer den dansk-tyska frågan, och särskildt kunna lemna bevis på, att vi sjelfva ej äro ensamma i våra åsigter om den dansk-tyska tvistens rätta tyngdpunkt. Palmerston lemnar en antydan derom, då han yttrar: Det tjenar till intet, att söka dölja det faktum, att på botten af Tysklands planer och önskningar om att förena Slesvig med Ilolstein ligger drömmen om en tysk flotta och begäret efter att få Kiel till en tysk sjöhamn. Tyskarne kunna ha goda skäl till att hysa sådana önskningar; men dessa önskningar göra dem likväl icke befogade att kränka Danmarks rättigheter och oberoende för en sak, som ej skulle uppfylla deras ifriga förhoppningar, om den ock blefve genomsörd Palmerstons uttalande är äfven i ett annat afseende af stor vigt, ty det desavouerar helt och hållet grefve Russells märkliga bemedlingstörslag, hvilket, bragt till utförande, skulle haft ingenting mindre än danska rikets upplösning till följd. Den ädle lorden säger : ÄÅr 1862 föreslog min ädle vän (Russell) efter många föregående overksamma sträfvanden de båda stridande parterna en öfverenskommelse, hvilken, enligt hans tanke, var beräknad på att tillmötesgå bådas åsigter, såframt desamma kunde bestå med bådas invänningar. Detta förslag blef icke antaget eller ansedt afsigtsenligt af någondera utaf parterna, förslaget föll derföre, och det har nu blott ett historiskt intresse, ingen praktisk bety delse. Man kan således nu glädja sig åt dev vissheten, att engelska regeringen åter inslagit sin forna politik i hänsyn till Danmark och inträdt i sympatetiskt förhållande till detta rike, äfven om man ej egde det högtidligaste intyg derför i denna passus af Palmerstons tal: vi hafva beständigt utgått från den tanken, att Holstein obestridligen är en del af det tyska Förbundet, och att detta i betraktande häraf är berättigadt att yttra sig i Holsteins angelägenheter 2 samma utsträckning och på samma sätt, som det är berättigadt att tillse angelägenheterna andra delar af det tyska Förbundet. Den åtgärd, som konungen af Danmark vidtoge, med hänsyn till Holstein skulle derföre vara oberättigad, såframt den stode i strid med det tyska Förbundets grundlagar och privilegier. Med afseende på Slesvig påstå vi deremot, att det tyska Förbundet ej har några rättigheter. Tvisten om hertigdömet Slesvig är otvifvelaktigt en folkrättslig fråga och angår hela Europa; det tyska Förbundet är ej mera berättigadt att föreskrifva hvad som skall göras med Slesvig än med Spanien, Portugal, England, Ryssland eller någon annan oberoende stat. Sammanfatta vi nu dessa trenne för hela Norden vigtiga förklaringar, få vi en klar öfvertygelse om, att engelska regeringen i frågan hyser samma grundsatser som det skandinaviska partiet här i landet, hvilket parti, om det kan kallas så, skulle utan gensägelse omfatta hela betolkningen det första en verklig kamp skulle uppstå mellan Danmark och Tyskland. England anser, att tvisten om Slesvig egentligen blott är en bulvan bakom hvilken döljer sig önskan att erhålla hamnen Kiel, för att der bilda en tysk flotta, men skapandet af en sådan skulle störa Danmarks integritet, och det ligger i Englands intresse att upprätthålla denna. Men då slesvigska frågan är en för Tysklands inblandning obe