Uvarjehanda Huruledes sympatierna för Polen kunna yttra sig. Häromdagen såg man på en af boulevarderna i Paris en monsieur Mitrat, som hvar gång han mötte någon vacker flicka utropade Årespekt för könet, lefve polackarne! hvarpå han i trots af sin åberopade känsla af respekt, tog flickan om lifvet och kysste henne. Efter att ha upprepat denna manovor en 8 a 10 gånger anhölls han af en polissergeant, men satte krokben för denne och slog omkull honom. Han greps dock och fördes till ett vaktkontor, der han afgaf den förklaring, att alldenstund han varit i ett tillstånd som förbjöd honom stå på sina ben, han af helt naturliga orsaker ramlat omkull; polissergeanten hade då, alldeles emot hr Mitrats vilja och oaktadt alla hans höfliga protester, invecklat sina ben i hans och sålunda naturligtvis ej kunnat annat än liksom han falla omkull. Hvad de oförskämda attentaten mot det täcka könet anbelangade, ansåg han detta alls icke vara någon oförskämdhet, utan tvärtom en hyllningsgärd till det kön, som genom sin charpieplockning m. m. visat så mycken sympati för de kämpande polackarne, och som, i likhet med ho: nom, hyste en sådan entusiasm för dessas frihetssträfvanden. Då det emellertid upplystes, att det ej var första gången som monsieur Mitrat på Paris boulevarder på dylikt sätt brukat ådagalägga sina sympatier för Polen, blef han, oaktadt sina varma känslor, dömd till 6 månaders fängelse. Innevånarne på Nya Zeeland hafva något kuriösa begrepp om egendomsrätten och det sätt hvarpå den ernås. Således hände för någon tid sedan att strid om ett stycke jord uppstod mellan två af infödingarnes höfdingar. Den ene hade uppslagit sin hydda på jordstycket och dymedelst tagit det i besittning, och den andre påstod att den förre ej hade någon rätt dertill, enligt den enkla och slående förklaring han afgaf, neml.: min rätt till egendomen är obestridlig, ty jag har ätit upp den föregående egaren.