Göteborgsposten – 28 juli 1863, sida 1

Eleanors Seger. Af förf. till Lady Audleys Hemlighet.4) Dekorationsmålaren hade låtit henne tala utan afbrott Han tycktes vara alldeles ur stånd att säga ett tröstande ord till den stackars flickan, som slöt sig till honom i sin bedröfvelso, väntande hopp och tröst af honom. Hon såg undrande på honom. Hans tystnad förvånade henne, ty den tycktes vittna om känslolöshet, och Richard brukade icke vara känslolös. — Richard! ropade hon nästan otåligt. Richard, tala till mig. Du ser hur bedröfvad jag varit och är, och du säger icke ett enda ord. Vill du icke hjelpa mig att söka upp pappa. . . ij Den unge mannen såg ned på henne. Säkerligen skulle hon sett att hans ansigte vittnade om både ömhet och medlidande, ifall det icke beskuggats af augustiaftonens vexande mörker. Han gaf henne sin arm och förde henne till andra sidan af vattnet, lemnande likhusets svarta tak bakom sig. — Det finns ingenting, som jag ej skulle vilja göra för att hjelpa dig, Eleanor, sade han mildt. Gud ser mitt hjerta, och han vet huru troget bistånd jag vill söka att lemna dig. ) Forts. fr. N:o 168.