Eleanors Seger. Af förf. till Lady Audleys Hemlighet.) Han traktorade sig med en kopp kaffe och en cigarr på ett kaf( vid Place de la Bourse och gick derefter längsamt mot Seinen, rökande och vändande sig hit och dit för att se än på ett än på ett annat, medan han passerade. Klockan var derföre nära åtta, när han kom ut från en trång gata på quaien och gick till den brygga, hvarunder la Morgue gömmer sig, som låge blygsel och förbannelse öfver det. Han tyckte icke om det uppdrag, mr Jumballs gifvit honom, men han var för godsint att afslå den engelske dramaturgens begäran och för samvetsgrann att bryta ett redan gifvet löfte, huru obehagligt uppfyllandet af detsamma än blefve. Han gick beslutsamt framåt mot den svarta dystra byggnaden. — Jag hoppas att der icke ligga några lik i qväll, tänkte han. En enda blick kring rummet skall säga mig hvad jag vill se. Han stod stilla, innan han gick in, och såg på ett par qvinnor, som stodo och pratade och gestikulerade. Han frågade en af dessa qvinnor om der voro några lik i la Morgue. 2) Forts. fr. N:o 167.