Göteborgsposten – 23 juli 1863, sida 2

8 ;are-ed al minuthandlarne C. R. Carlstrom, J. Wallin, L. T. Elfgren och S. 8. Ebelsbacker1 tlanset. Prankfurtertidningen lLEurope meddelar en fullständig analys af de ryska svarsnoterna i polska frågan. Denna analys kan anses i det hutvudsakligaste riktig, isynnerhet som Europer merämdels alltid varit under dessa förhandlingar väl underrättad genom otvetydiga försänkningar inom Österrikes utrikeskabinett. Enligt nämnde analys utgår den ryske utrikesministern furst (iortschakoft från den satsen, att ingen menar det bättre med polaekarne, än Ryssland och kejsar Alexander, och ingen önskar allvarligare, att undvika hvarje som sätter den europeiska freden i fara. ifven af dessa känslor och åsigter, har kejsar Alexander befallt furst Gortschakoll, att till principen antaga de sex punkter i det program, som sörelagts Ryssland till bepröfvande. Men furst Gortschakoll kan icke underlåta, att härvid senast anmärka, det en ytterligare diskussion mellan makterna är oundviklig. på det dessa sex punkter må bli en solid basis för en ötverenskommelse mellan de tre makterna och Ryssland angående Polens, blifvande öde. Efter denna inledning underkastar furst G. hvardera af de sex punkterna en särskild granskning. En polsk nationalrepresentation, sådan Drouyn de Lhuys och Russell föreslagit densamma, kan dragas i betänkande; upprättandet at en polsk armå skulle nästan vara en skymt och i hvarje fall en fara för det ryska riket; derifrån måste man således från början asstå. Inkallandet af en konferens till ordnande af den polska frågan, fortfar furst G., är i och för sig icke oangenamt för kejsar Alexander, emedan HH. M:t ser de upproriska provinsernas pacificering ju förr desto heldre; men de europeiska intressena såväl som ryska kronans värdighet skulle fordra, dei konterensen erhölle till uppgilt, att lösa ätven andra frågor än den polska. Förslaget om ett vapenstillestånd ingass Frankrike och England at mensklighetskänslor, hvilka ezaren vet att uppskatta; men ett inställande af kampen skulle i nuvarande ögonblick vara svårt, polackarne hafva sårat och upprört den ryska nationalitetskänslan genom att göra anspråk på provinser, till hvilka de ej ha någon rätt, utan äro otvilvelaktigt ryska och höra till k3 land. Hvad den andra punkten angår, förklarar furst G., att kejsaren, såsom genom fakta kan bevisas, redan förekommit de trenne makternas önskan. Europe tillägger, att i det ryska svar, som ötverräckts grefve Rechberg, anmärkes, dock blott i förbigående, att ingen är mera lämplig, än de makter som deltagit i Polens delning, att angifva de medel, som kunna utjemna det polska virrvarret och gifva polackarne en stadgad ställning. som gynnar framåtskridandet. Från Wien skritves rörande samma ämne till Kölnische Zeitung under d. 17 d:s: Rysslands svar är öfver all förväntan ogynsamt. Detta är den afgjorda uppsattningen inom härvarande regeringskretsar. Den till Österrike ställda depeschen torde vara den till innehåll och form mildaste. — — Ryssland fäster ej något alseende vid konserensen, utan förklarar sig mera för öfverenskommelserna på den vanliga diplomatiska vägen. Euligt furst Gortschakolls uppsatining, hafva de polska angelägenheterna förut bestämts af de trenne makter, som sig emellan delat Polen, och detta har särskildt varit förhällandet ar 1815 samt vid tilllsället af Krakans intörlifning. då de trenno makterna först efter skedd handling gålvo vestmakterna del at öfverenskommelsen. De trenne nordiska rugeringarne skulle dersöre älven nu kunna komma öfverens på detta sält samt först sedan underrätta Frankrike och England såsom stormakter derom, och slutligen skulle äfven öfverenskommelsen till handling kunna ega rum. ( I atseende på amnestien är det ryska svaret ännu mera bestämdt afslående, och man bör derföre med desto större spänning emotse Österrikes, Frankrikes och Englands vidare politik . Frankrike har, enligt Times, redan tagit ett nytt diplemutiskt steg af bestämd karakter. Utrikesministern Dronyn de Ehuys har nemligen förklarat ryske gosandten, att va