Göteborgsposten – 23 juli 1863, sida 2

Mr Thornton rökte ut sin pipa och gned hakan med tankfull min. — Ja, jag får titta in på la Morguc, innan jag reser, tänkte han. Jag lofvade den der odräglige I. T. Jumballs att jag skulle uppfriska min erinran af la Morguc. Ilan skrifver en stor dram, hvari hälften af personerna känna igen den andra hälsten i döda liggande Han har aldrig varit på denna sidan Kanalen, och jag tror att hans föreställningar om la Morgue äro något dunkla. Jag vet att han inbillar sig att det är ungefär så stort som Westminster Abbey, och han vill att direktörerna skola lemna honom hela scenen för detta stora uppträde och sätta byggnaden så sned likt det assyriska :alatset i Sirdanapalus, sålunda alstramle begren et om dess obegränsade utsträckning. Jag skall måla kulisserna för honom. Uet inre af la Morgue vid lampslen. Ue lesrande och de dödas möte. Det blir atminstone en rad på atfischen med klämm i sig. Jag gar nu till Palais Royal och äter middag, och derefter går jag och scr på det hemska huset. En exteriör med Notre Dame i fonden kunde så vara, men eninteriör! Bah! I T. Jumballs är en karl med talang, men ig skulle vilja att han icke befattade sig så mycket med benhus i sina skapelser. Han tog på sig hatten, gick ut ur rummet, stängde dörren och sprang hvisslande nedför den bonade trappan. Han var glad att slippa från arbetet och få några timmars ledighet i den utländska staden. Många parisare och dito främlingar funno Paris dystert, tråkigt. öde på den heta angustidagen, men vistandet der var dock ett angenämt u marmorskifvorna.