Från Jönköping skrifves den 16 d:s: Väderleken synes ändtligen lofva regn, som är högst behöfligt. Väl är det ännu icke två veckor sedan förra nederbörden; men den starka värman sedan dess har i hög grad uttorkat marken. Under tiden har tillfallet flitigt begagnats till inbergning af höskörden, som här i trakten tyckes blifva god; men något bete på äng och klöfvervall lärer ej vara ant påräkna förr än regn kommit. — För red. Jönköpingsbladet har förevisats på stadens bymarksjord växta rågstrån, som från roten stet höllo jemnt 8 fot, samt axet ungef. 5 tum, således tills. 8 fot 5 tum. Från Boras skrifves d. 16 d:s: Under en särdeles gynnsam väderlek pågår nu höskörden öfverallt häromkring. Denna skörd är mycket gifvande. Årsväxten visar sig äfven i öfrigt ganska vacker och förhoppningslull. — Vid vår jernbana profkör man nu dagligen de nya passagerarevagnarne, för att å hjalaxlärne något tillnötta, tills banan för allmänna trafiken kommer att öppnas, hvilket sannolikt ej kommer att ega rum förrän i början af Augusti månad. — Stadens innevånare blefvo i natt något före kl. 12 uppväckta genom klämtning och kanonskott, som meddelade den hemska underrättelsen att elden var ös. Eldsvåda hade inträffat i enkan Wedeins nästan midt i staden belägna gård, och med obegriplig hastighet spridde sig elden inom det vidsträckta boningshuset, och lågorna stego med klart sken, som upplyste hela staden, högt i luften. Det lugna vädret och byggnadens enstaka belägenhet gjorde att man inom en timmas tid var herre öfver elden, så att den ej ästadkom större förödelse in med det nämnda huset. Huru elden uppstått är ännu obekant.