Göteborgsposten – 18 juli 1863, sida 2

llIva rj eh anda Krinoliniana. Under de konsedererades senaste infall i Virginien, hade en af general Jenkins soldater stulit bl. a. en krinolin. Då detta blef bekant r generalen, dömde han soldaten att under en måads tid bära krinolinen om halsen. Domen gick :kså i verkställighet, och deliqventen måste på detta tt släpa med sig krinolinen, dag och natt, till häst och till fots, liksom en fågel i en bur, allt till stor munterhet för kamraterna. — Man har nu så länge ensidigt talat allenast om krinolineus olämplighet och om alla de olyckor den åstadkommit, att billigheten och rättvisan fordra, det man äfven en gång framhåller krinolinens goda sidor. Dessa äro efter en amerikansk tidning följande: 1) krinolinen befriar damerna från en mängd onödiga underplagg; 2) den härdar kroppen genom att vänja den vid köld; 3) den gagnar krinolinfabrikerna; 4) den understöder hvalfiskfångsten (så framt krinolinen är hopsatt af fiskben); 5) den förhöjer figurens ståtlighet, isynnerhet under vissa intressanta eventualiteter; 6) den har gifvit tidningarne ett outtömligt stoff till artiklar. Vi skulle vilja tillägga: 7) har den inspirerat hr Aug. Säfström till ungefär 2 a 300 ogement qvicka och lyekade kupletter. Auktions kungörel I en af de skånska tidningarne lästes för någon vecka sedan följande klassiska kungörelse: -Genom frivillig änsjon som på stället förätes om Onsdag kommer den högstbjudande att försäljas, bestående af husgeråd och kökssaker, hvaribland ett klaver och porträtter af stora män såsom högstsalig konung Frederik och kreatur af stora oxar och kor, en säng jemte annan åkerbrukoch körredskap med sängomhänge och växande gröda och potates, fiskredskap, ökstock, skjutgevär och en handqvarn med väf. Vidare som ej så noga kan specificeras på stället. Misstag. Helt nyligen hände i en viss stad vid en vigsel, att brudgummen råkade missäga sig, så att han, istället för de i formuläret föreskrifua orden: Jag N. N. tager dig — — nu till min äkta hustru, sade dextra hustru. Presten, som förrättade vigseln, åtnöjde sig likväl ej med ett så beskaffadt alltför nymodigt uttryek, utan äskade nödig rättelse, som äfven skedde. Framl. d:r M. var känd för sina infall. En gång, under gåendet öfver tyska bryggan sådan den var före sitt nuvarande skick, råkade han att falla och hade, såsom ovanligt korpulent, stor svårighet att resa sig upp. En skara folk samlade sig kring honom, men ingen visade likväl någon lust att hjelpa honom på benen. Omsider lyckades det gubben att utan hjelp resa sig. Nu aftog han hatten, bugade sig och sade artigt: Nu ska herrskapet inte längre uppehålla sig för min skull,.