Göteborgsposten – 18 juli 1863, sida 2

Uromer: NNO. — Bramss. K. — Mulet. ——— — — iran uUtiandet. Den från Österrike till Ryssland assända noten ang. polska frågan har denna lydelse: Grefve Rechberg till grefve G. Thun i S:t Petersburg. Wien, 18:de juni 1863. Genom min depesch af d. 12 april d. å. har ni ålagts, att i den vänskapligaste form fästa petersburgerkabinettets uppmärksamhet å de faror, som kunna härflyta af de periodiska skakningar, Polen är underkastadt, och på det beklagliga inflytande, oroligheterna der i landet utöfva på grannprovinserna, hvilka höra under den österrikiska kejsarestaten. Vi hafva yttrat, att den ryska regeringen visserligen sjelf skulle finna det lämpligt att vara betänkt på medel till att göra slut på ett så beklagansvärdt tillstånd, derigenom att konnngariket Polen återfår en ställning som i sig sjelf innehåller vilkoren för en varaktig fred. Furst Gortschakoff har, i det han under den 14 (26:te) april besvarade ofvannämnda meddelande genom en till hr v. Balabin ställd depesch, tillkännagifvit för oss, att II. M:t kejsar Alexander lika mycket uppfattade de bekymmer, som ingåfvos wienerkabinettet genom de händelser, hvilka egt rum i omedelbar närhet till dess gränser, som det värde det satte på att få se dem upphöra. Hr v. kansleren har under den försäkran, att hang upphöjde herrskares innerliga önskningar i så fall ieke skulle kunna öfverträffas af något, meddelat oss innehållet af de depescher, han samtidigt tillställt baron Brunnow som svar på det engelska och det franska meddelande, som öfverlemnades samtidigt med vårt och innehöll analoga konklusioner. Furst Gortschakoff betecknade dessa trenne aktstycken och isynnerhet det sista säsom innehållande utförliga upplysningar om hans hofs åsigter, hvilka blifvit dem uttalade med alla de belysningar frågan kan underkastas, Vi hafva såsom en naturlig följd häraf sett oss föranledda, att i öfverensstämmelse med kabinetten i London och Paris underkasta det ryska hofvets för klaring en pröfning. Den syntes oss motsvara de förväntningar, vi hyste om kejsar Alexanders vishet och frisinnade afsigter. Sjelfva petersburgerkabinettet tycktes i sjelsva verket lägga i dagen den önskan, att ingå på ett utbyte af de åsigter om de medel, son: bäst lämpade sig för att uppna våra önskningars gemensamma mål. Osterrike, Frankrike och England hafva således på visst sätt funnit sig uppmanade att gifva sina åsigter en bestämdare form och inlåta sig på en vänskaplig diskussion om dem med ryska regeringen. Lifvade af den försonlighetsanda, som ledt våra första steg, hafva vi icke dröjt med att följa den påpekade vägen, Vi hafva följaktligen sökt utforska hvilka vilkor, som kunna återgifva konungariket Polen lugn och fred, och hafva kommit till det resultat, att sammanfatta dessa vilkor i följande sex punkter, hvilka vi rekommendera petersburgerkabinettet till öfvervägande: 1) Fullständig och allmän amnesti; 2) En nationalrepresentation, som deltager i landets lagstiftning och eger verksamma medel att utöfva kontroll; 3) Utnämnandet af polackar till offentliga embetsmån efter en sådan måttstock, att derigenom bildas en särskild nationaladministration, hvilken ingifver landet förtroende; 4) Fullständig religionsfrihet och upphåfsvande af de inskränkningar, som afse utöfningen af den katolska gudstjensten; 5) Det polska språkets uteslutande begagnande som ossicielt språk i administrationsjustitieoch undervisningsväsendet; 6) Införandet af ett regelmessigt och lagligt rekryteringssystem. Flera af punkterna i detta program utgöra en del af det utkast, petersburgerkabinettet sjelft gjort till rättesnöra för sin hållning; ingen öfverskrider måttet af hvad fördragen fastställt till förmån för polackarne. i hängifva oss derföre gerna åt den öfvertygelsen, att dessa förslag skola upptagas af det ryska hofvet såsom grundvalen för det utbyte af åsigter, hvartill det visat sig hugadt. För att döma af ett ställe i furst Gortschakoffs depesch till baron Brunnow, tyckes petersburgerkabinettet medgifva det intresse, som alla de makter, hvilka undertecknat wienerkongressens slutakt, hafva i att deltaga i förhandlingar ang. det land, som i nämnde akt är betecknadt under namn af storhertigdömet Warschau. Vi hafva å vår sida intet att invända mot en sådan förhandlingsform och äro redo att inlåta oss i förhandlingar eller konferenser mellan de åtta makter, som undertecknat wienerkongressens slutakt, om Ryssland erkänner sådana vara ändamålsenliga, för att öfverlägga om utvecklingen och användningen af ofvan anförda program. I det vi tillställde er, hr grefve, vår depesch af d. 12 april, voro vi uppfyllda af bedröfvelse öfver verkningarne af en blodig kamp, hvars återverkan kändes på österrikiskt område och sålunda blef en källa till oro för vår höge herrskare kejsarens undersåter. Forlängningen af dylika konflikter uppfyller oss med liflig smärta. Lika mycket ledda af hänsyn till humanitet, som af Österrikes särskilda intressen, är det vår uppriktiga önskan, att det må lyckas den ry ska regeringens vishet och makternas försonande str