O ÄA—62 nard Davis: om distortion af skulls. — Prof. Sundevall: om urinblåsans muskelapparat. — Ordf, etaterådet Mansa, upplöste derefter sektionen. Sektionen för Kemi, Mineralogi och Geopnost. Föredrag höllos: al prof. Thomsen: Om titrering af alun och lerjordsalster etter en metod som minskar tidsutdrägten från en dags till blott en qvarts timmes tid; af ötverlärare Johnstrup: om de förändringar som den äldre korallkalken varit underkastad, med exempel från Faxö kalkborg i Danmark; at kand. Löffler: om flambildningar i vulkaner. Den föredragande ville bevisa det af tlera naturforskare bestridda förhållandet, att i vulkaner verkliga lågor frambryta, hvilket hr L. sjelf sett. — Generalmajor fazelius förevisade prof på Topografiska kårens kartor och löjtn. v. Post förevisade samt förklarade de at prof. Erdman upprättade geologiska kartor. Häretter upplöstes sektionen. Allmänt möte. För det sista allmänna sammanträdet, som börjades kl. 1 e. m., redogör P.-T. sålunda : Professor Berlin föredrog under en timmes tid en utförlig skriftlig arhandling Om Luft betraktad ur sanitär synpunkt, hvilken athandling, såväl genom sitt vetenskapliga innehåll som sin enkla och populära form och den för alla menniskor vigtiga sak som den afhandlade, förtjenade att särskildt spridas till allmänheten. Efter att hafva redogjort för luftens beståndsdelar och de proportioner af dessa, hvilka äro erforderliga samt luftens inverkan på respirationen och kroppens förbränningsprocess redogjorde talaren för de skadliga verkningar på blodet, på nerverna och deraf beroende omsättningsförrättningar som uppkomma genom en för stor alstring af kolsyra. Redogjorde tör Pettenkofers och Liebigs åsigter om det maximum af kolsyra i den inandade luiten som kan stå tillsammans med helsan samt för några undersökningar af luftens kolsyrehalt på olika ställen, bland andra som tal. sjelf gjort i Lunds katedralskola och hvilka icke gåfvo något hugnesamt resultat. Man bygger numera cellsängelser med sorgfälligt träffade anstalter för ventilationen; men huru har denna nutids-förbättring tillgodokommit skolorna? Tal. fann sig af samvete uppmanad att på denna omständighet fästa de många inflytelserika personers uppmärksamhet inför hvilka han talade. Det är icke blott öfveransträngningen som jagar bort rosorna från ungdomens kinder, det ar den däliga luften i dessa skolsalar, för hvilkas befolknings antal ingen gräns är satt, emedan man måste emottaga så många som anmäla sig; och förhållandet är icke blott hos oss lika olyckligt. Dessa skolsalar innehålla från 1 till 27 gånger mera kolsyra än god kammarluft får innehålla och den skämmes fortare derföre, att ungdomen producerar längt mera kolsyra än de äldre. Vidare anförde hr B. åtskilliga beräkningar öfver luftekonomien och eldstädernas verkan, hvilken senare befunnits alldeles otillräcklig för att upprätthålla god luft i rum äfven under vanliga förhållanden. Den friska luften undantränger icke, såsom man tror, hastigt helt och hållet den förskämda, utan uppblandar sig småningom dermed till dess genom öfvervigten hos den friska slutligen uppspädningen blir alltmera fullständig. Det franska ventilationssystemet genom utsugning medelst eldstad har icke heller befunnits tillfredsställande och luftens indrifning genom flägtapparat har af alla konstlade luftvexlingsmetoder visat sig ändamålsenligast. Att genom luftvexling söka undanrödja följderna af en osnygghet, som man kan bortskaffa, är naturligtvis ändamälsviarigt; rökning och dylikt tjena endast att dölja, men icke att borttaga osundheten. Kol och isynnerhet ett på sista tiden såsom förträffligt rensningsmedel funnet ämne: öfvermangansyradt kali kunna göra god nytta. Det intressanta föredraget slöts med en redogörelse för åtskilliga i luften befintliga osundhetsoch smittämnen dels i form af damm och stoft, som åtföljer vissa handteringar, dels af jästämnen af organisk natur, hvilka senare höra till det af vetenskapen ännu outforskade området. Prof. Worsaae höll derefter ett föredrag om den nationela arkeologiens senaste framsteg, dervid bl. a. stödjande sig på de nyaste ynden i Danmark af lik med kläderna ännu behåll och andra prydnader, som utvisade en hög konstfärdighet. Etter prof. Worsaae uppträdde prof. Key tribunen och höll ett med stort intresse åhördt öredrag Åom den organiska cellens lif. Han nledde föredraget med att fästa uppmärksameten på den harmoni och enhet, som framtäller sig i allt organiskt, oaktadt de oändigt; olika förhållanden och former, hvarunleri det utvecklar sig. Huru är detta möjigt? Förklaringen på detta öfverraskande aktum ligger i den på senare tider gjorda irsarenheten, att allt organiskt lif ytterst relucerar sig till en enda gemensam urform och lenna är cellen. En liten cell är det ursprungiga lifsfröet, hvarur alla så väl växter som jur framspira och utveckla sig; i denna lilla ell visas den mest öfverraskande lifsverksamet, den föder ur sig en ny cell, den mångaldigar sig i största rikedom och genom otaiga generationer, hvilka slutligen tillsammans ilda antingen en menniska eller ett grässtrå, llt efter den olika egenskapen hos den första illa varelsen, som väcktes till lifvet. Redojorde för cellens beskaffenhet och de ollka nodifikationer den under olika förhållanden ndergår. Ansåg cellväggen icke ingå i de arakteristiska kännetecknen på cellen, som bör efinieras såsom en liten klump af en simmig, Arnie vätela hvilken amglsta. an Jkönaan