— (0((0:0:: nd tande på trappstegen till hus. Vi känna visserlisgen flera exempel på att promenerande som hänsdelsevis påträffat resenärer i nämnde öfvergisna illstånd, förbarmat sig öfver dem och inhyst dem i sina logis så godt sig göra låtit — så upptogo ett par ungherrar tvenne norrmän svom under flera timmar vandrat kring gatorIna, och en person som tillfälligtvis hade nåIgra rum disponibla, inhyste en familj om 6 personer, som voro förtviflan nära — men det må väl frågas: hvilket omdöme skola dessa främlingar fälla om rikets andra stad, det stolta Göteborg, och är icke tiden inne för I kommunen att göra ett slut på detta elände? Stadens anseende kräfver en ändring härutsinnan, och oss synes att man hellre borde låta någon ny brobyggnad eller några gators somläggning anstå ännu något år, och i stället oförtöfvadt förbereda upptörandet af ett större hotell på den för en sådan byggnad onekligen bäst passande platsen — f. d. brunnsparken. Vi hafva redan för en längre tid tillbaka sett en förslagsvis uppgjord ritning till ett hotell å nämnde plats, 3:ne våningar högt, med c:a 200 rum, kateoch restaurationslägenhet, lokal för Bachelors klubb, några smärre butiker samt badhus. Till bättre ändamål torde ock den gamla brunnsparken numera näppeligen kunna användas, sedan träiden å densamma nu en gång tyckes vara ämnade att skola utdö. Uppförandet derå af en sådan byggnad skulle äfven måhända förmå egarne af det intillgränsande s. d. sockerbruket att renovera sitt hus, hvilket redan i och för sig vore en icke ringa vinst. Att omsättningen å badorterna vid Vestra kusten i år varit stor, har man bäst kunnat finna af de goda turer, som ångbåtarne gjort under dessa dagar. Trots det att extra resor anordnats, hafva likväl ångfarlygen varit så fyllda med passagerare, att dessa nästan stått packade, och passagerare ibland åter gått i land, för att vänta på beqvämare lägenhet. En för vistandet vid en badort angenämare väderlek än den som varit rådande under första terminen, har man ej kunnat önska sig; att andra terminen skall blifva lika vacker, är knappast troligt, ty en liten regnperiod skall väl, enligt naturens ordning, inträffa under densamma. Väl vore dock, om denna ej ville bli så envist ihållande som under förra sommaren. Ett kyligt mottagande ha emellertid de badgäster rönt, som anländt under de senaste dagarnes blåsiga väderlek. Från Marstrand skrifver således vår speciele korrespondent, att temperaturen der i förgår visade endast 12 å 13 grader; i går vid middagstiden var den 15 gr. och i vattnet 16 gr. Ganska friskt, minsann! De i Stockholm samlade naturforskarne från de skandinaviska länderna hafva nu, ef ter ett särdeles intressant möte, skiljt sig och åt spridda håll ätervändt till sina hem. En stor del af de främmande mötesdeltagarne har dock begagnat tillfället att före hemresan taga en eller annan del af vårt land i närmare skärskådande, och derföre har återkomsten hit ej skett i massa. Större delen af danskarne och norrmännen ankommo dock i går afton med bantåget, andra anlända i dag med ångfartyg. Med Ellida i går afgick en hell del och med de i natt gående ångfartygen torde de återstående lemna oss. De norska mötesdeltagarne hade, då de från Norge anlände hit till staden, en liten otur, hvilken på följande sätt skildras i norska Morgenbladet af en bland de resande: Hela det lärda sällskapet kom välbehållet in i Göteborgs hamn. Olyckan var dock, att detta skedde något för tidigt, ty derigenom gingo vi miste om en liten tillställning, som man ämnade arrangera för oss. Man!e ville nemligen hafva mottagit oss på bryggan, se anvisat oss bostäder i Göteborg samt gifvit si oss inqvarteringskort till Stockholm o. s. v. Men man väntade oss först kl. 3 f. m, under s det en gynnsam vind hade framskaffat oss sc NS a 1 a redan kl. 1. Då derföre den Göteborgska komiten eller deputationen satte sig i rörelse, fick den veta, att vi redan för längesedan hade ankommit och på egen hand inlogerat os8 i hotollerna. Planen hade såldes gått sönler. Då man emellertid kunde antaga, att so åtskilliga af resenärerna redan kl. 6 samma I morgon ville afgå med bantåget till Stockholm d och det var at vigt att de dessförinnan fingovesked om, hvarest de i Stockholm skulle in-u ogeras, blef det stor förlägenhet och hur-ss umhei. En af de våra åtog sig att genast k inder natten utdela de Stockholmska inqvar-d — eringskorten. Han sprang derföre omkring ilc iotellerna, men då man der ännu icke hade s å synnerlig reda på de nyankomne, fanns in-d sen annan råd, än att knacka på dörrarne, öpp-r ia och fråga om der var en Normand?, utan 8 vifvel till föga glädje för mången, som redan t åg i sin sötaste sömn. — Huru mycket som js ir sannt af denna historia, känner ej krönike-Js krifvaren, men den är i alla fall icke illa)h rtopkommen. å Samma brefskrifvare har följande egen