Göteborgsposten – 17 juli 1863, sida 2

summa liliga förtjusning och nöje, som hon erfurit på förmiddagen. Hon stod utanför en boklåda eller, rittare sagdt en öppen bakbod och läste titlarna på de häftade romanerna med ansigtet bestråladt af den obetäckta gasen, då hon spratt till vid ljudet af en hög, frisk engelsk röst, som utropade utan den ringaste förberedelse: — Försök icke att inbilla mig att denna unga långa qvinna med de gyllne lockarna är miss Eleanor Vandeleur Vane från Regent Gardens, Kings Road, Chelsea, London, Middlesex. Lät vackert bli att säga något sådant, ty jag an omöjligt tro att någon annan än Jack i fabeln skulle kunna växa på det sättet. Eleanor Vane vände sig om med strålande och leende ansigte för att helsa på den högljudde herrn. — Ack, Dick, ropade hon i det hon lade båda sina händer i den breda hand, som sträcktes åt henne, är det verkligen du? Hvem kunde föreställa sig att få råka dig i Paris? — Eller er, miss Vane. Vi hade hört sägas att ni var i pension i Brixton. , — Det var jag också, svarade den unga flickan, men nu är jag kommen hem. Pappa bor här, som ni väl vet, och jag skall komma i en pension i Bois de Boulogne, der flickor bli utlärda, och sedan skall jag bli förmiddagsguvernant och bo hos pappa. (Forts.)