Göteborgsposten – 16 juli 1863, sida 2

Vårdslöshet. Morgonen efter den eleganta bal som engelska gardesofficerarne nyligen gålvo för prinsen och prinsessan af Wales, upplockade en officer som gick genom balsalongen kringströdda, förlorade diamanter till ett värde af ötver 27,000 rdr. En lofvande pilt. Om branden at törrådshuset i Rendsborg berättas i Fyens stiftstidende: Hos en snickare Löphtien i Rendsborg var i lära en 18 års gammal yngling vid namn Detlot Knoop, son af en fiskare. Den dag, då förrädshuset brände, arbetade pojken i mästarns frånvaro (denne senare var i Kiel på en begrafning) i ett hus, som låg bakom förrädshuset. Under det gesäller na hade sin middagsrast, gick K. nedåt högvakten. Dervid passerade han förrådshuset och då han såg en dörr derstädes vara öppen, gick han in, helst han kände lokalen sedan han för mästarens räkning derstädes levererat snickarearbeten. Han fortsatte sin vandring och kom slutligen upp på en vind, hvarest låg en mängd hö samt madrasser. Här kom van på den ideen, att det kunde vara nöjsamt nog att se förrådshuset brinna. Ilan upptog derföre några svalfvelstickor och tände eld på slet. Då det var starkt drag i byggnaden, blossade snart elden upp i höet, hvarefter anåndaren gick ned och begaf sig till sitt arbete. Inom en timma stod hela förrådshuset i lågor, utan att man då visste huru elden kommit lös. Kort tid derefter blef ynglingen körd ur sin tjenst i Rendsborg och kom i ära hos en snickare i Altstadt. Det dröjde icke länge förrän äfven här 3 st. hus nedbrände, utan att någon anade, det Knoop hade någon del deri. Afven på detta ställe blef han ej änge, utan kom till en annan snickaremästare. Under det han var der, gick han in på en köpmans gård och anlade eld, hvilken dock i tid blef upptäckt och släckt. Nu kom polisen honom på spåren och han blef häktad. Han var dock trotsig och ville icke tillstå något. Slutligen har han, efter långa mellanrum, bekännt ofvannämnda tre mordbrandsanläggningar, men man har honom ännu misstänkt för ytterligare 3 eldsvådor i Altstadt. Negrerna i slaget vid Port Hudson. I ett bref från Neworleans till en Liverpoolstidning bekräftas, att i striden vid Port IIudson, der så många negrer dödades, negerhopen formligen framskuflades mot de konfedererade, hvilka sparade sin eld till dess de stackars svarta kommit midt framför kanonmynningarne, då kanonerna affyrades på dem med den mest förstörande verkan, så att de med en högst ansenlig förlust måste draga sig tillbaka. De blefvo dock af de federerade ånyo sramdrifna på bajonetthålls afstånd. Prinsen af Wales har, som bekant, under senare tiden blifvit upptagen som hedersledamot af åtskilliga utaf de gamla skrågillena i Londons City. Sålunda upptogs han äfven onsdagen i förra veckan som hedersledamot af klädmäklareskrået, hvarvid en liten komisk episod föreföll. Skråets honoratiores hade i praktsulla galadrägter samlat sig i vestibulen till den mot Cheapside vettande hufvudingången till Mercers Ilall för att mottaga prinsen på festligt sätt. Genom ett misstag blef emellertid, utan alt man varsnade det, prinsens vagn körd till en i byggnaden varande bakdörr, hvilken förde till en sidogata. Här mottogs han af en gammal hustru, som bodde i byggnaden och hvilken händelsevis stod i dörren. Den gamla menniskan blef alldeles förbluffad öfver den oväntade äran, men sökte dock ester bästa förmåga att besvara prinsens vänliga frågor. Prinsen skyndade derefter uppför baktrappan, åtfoljd af sin svit, och hade nästan inkommit i salen, innan han upphanns af den handfallna festkomitten, som erfarit hvad som tilldragit sig och naturligtvis på allt sätt sökte att godtgöra det försummade. Medel att skydda kreatur för flugor och bromsar. Detta medel består i att tvätta kreaturen, då dessa utsläppas i fria luften, på de ställen som vanligen äro utsatte för flugors och bromsars bett med ett ämne kalladt Aloesuccotrin. Detta ämne är ytterligt bittert, kostar högst obetydligt och finnes på alla apotek. Det löser sig lätt i vatten. Man bör likväl akta sig för att med vätskan fukta kreaturens läppar eller-mular. De skulle då slicka i sig ämnet, hvilket, ehuru oskadligt är asskyvärdt bittert. De lidanden som kreaturen äro utsatta för genom bett af siugor och framför allt af