Göteborgsposten – 16 juli 1863, sida 1

Mr Vane talade tveksamt. Hans ansigte var änn mulet. Hade hans dotter varit mindre upptagen af de pa risiska butikernas herrligheter och det glada för henn främmande folkhvimlet, skulle hon säkert ha observera den förändring, hennes tillbedde fader undergått. Men hon observerade intet — hon kunde ei erinrsig något annat än att hon var lycklig. Denna återföre ningens och nöjets herrliga dag förekom henne som börjar till ett nytt lif. Hon tänkte med undran på hennes pen sionslifs tråkiga cirkelgång. Hade verkligen blott en elle två dagar förflutit sedan hon satt i skolrummet i Brixtor och hörde de små, de envisa, oefterrättliga små deras odräg liga lexor — deras fasliga enformiga repeteringar af torr: fakta om Wilhelm Eröfraren och Buenos Ayres, om till verkningen af talgljus och språkets nio beståndsdelar. De vandrade framåt på boulevarden och gingo sedar uppför den glänsande trappan till en restauratör vid Bou levard Poissonnier. HEleanor fick der se sin bild i så mån ga speglar att hon nästan förvirrades af dessa många exem plar af sitt eget kastanjebruna hår och sin hvita hatt. De vidsträckta salongerna voro fyllda af personer, if rigt sysselsatta med middagsspisning, dock icke ifrigare i att de sågo upp från sina knifvar och gafflar, när den en gelska flickan gick förbi. — Vi äta här efter matsedel, hviskade hennes far Detta är en högtidsdag, och jag vill gifva dig en midda; af prima sort. Mr Vane fann ett ledigt bord vid ett öppet fönster Huset låg vid hörnet af en boulevard, och detta fönste