Göteborgsposten – 15 juli 1863, sida 1

icke en förunderlig. lycka för honom att ha med sig den sköna flickan, som höll sig fast vid hans arm och såg upp på honom med ett ansigte strålande af oskyldig glädje. De gingo omsider ur Palais Royal, innan hälften af dess herrligheter voro beskådade, såsom Eleanor menade, och gingo genom Rue Kichelieu till Place de la Bourse, der mr Vanes lifliga följeslagerska uppmärksamt betraktade dörrarna till den teater, som ligger midtemot handelns stora tempel. — Ack, pappa, sade hon, hvad det vore roligt att få komma på en teater i qväll! Miss Vane hade, under det hon bodde i Chelsea sett icke så få engelska skådespel, ty gubben var bekant med några af Londons teaterdirektörer, som erinrade sig honom från hans bättre dagar och med nöje tid efter annan gåfvo honom plats i sina loger af ren godhet. Men de parisiska teatrarna förekommo Eleanor mystiskt lockande, emedan hon ieke kände till dem. — Kan ni skaffa biljetter till teatrarna här som ni kunde i London, pappa? Mr Vane ryckte på axlarna. — Nej, mitt kära barn, det går icke så lätt för sig. Jag känner en af dekorationsmålarne vid Ambigu — en mycket skicklig karl — men han får icke många fribiljetter att ge bort. Men vänta, Eleanor — jag skall gå med dig till Porte St. Martin i qväll — hvarföre skulle jag neka mitt barn ett oskyldigt nöje? — jag skall gå med dig till Porte St. Martin om icke — (Forts.)